En förkylning river i min kropp just nu, liksom merparten av min umgängeskrets, så träningen är lagd på hyllan för tillfället. Men jag saknar den! Det kliar i fingrarna av att se mina medlemmar på gymmet svettas hela dagarna medan jag är fast bakom receptionsdisken. Detta i kombination med en utbildning vi hade förra veckan som gav mig lite nya perspektiv har fått mig att börja fundera lite.

Jag har aldrig haft förmågan att vara så fokuserad och strikt i ett träningsschema att jag kan se specifika resultat. När jag marathontränade för 1,5 år sedan så visst blev jag snabbare och kroppen förändrades, men det var vaga förändringar över väldigt lång tid, som var omöjliga att koppla till en viss del av min träning. Det var mer ATT jag tränade som helt enkelt gjorde mig mer… vältränad.

Jag gillar att springa lopp och prestera bra tider. Men jag tävlar inte mot mig själv tillräckligt ofta för att det ska vara något problem att sänka sitt pers med några sekunder varje gång, så länge jag håller igång träningen emellan. Jag är såpass långt ifrån min fulla fysiska kapacitet att jag har gott om marginal att ta av utan att ta till en massa trick, så länge träningen blir av. Jag menar, min senaste halvmara låg på över 2,5 timma. Det ska till många halvmaror med löpträning emellan innan jag börjar närma mig gränsen för vad jag klarar av.

Och här kommer min poäng: jag tränar inte för att få resultat. Jag tränar för den självuppfyllande känslan av styrka, njutning och kompetens som kommer när jag tränar. Jag kommer blir snabbare, starkare och få större muskler oavsett om jag kör maxstyrka, bodypump eller långlöpning. För rent fysiskt sett är jag fortfarande en nybörjare inom träning. Min träningsbakgrund är varken lång eller hård, och det är många år tills jag börjar behöva hålla på med saker som periodisering, bulk/deff och formtoppning för att nå mina blygsamma träningsmål.

Jag har därför dragit slutsatsen att det här med att träna på en sak i taget inte är för mig. Det är bäddat för att hela tiden ändra om i sitt träningsschema lite på måfå så fort man inte får omedelbara resultat. Och det är precis motsatsen till vad jag, och de allra flesta med mig, behöver. Jag behöver kontinuitet, vanor som är hållbara och ordentligt med marginal till gränsen mellan att träna för nöjes skulle och träningsfixering. Jag vill bara göra mina pass och våga lita på att de funkar. Sen, om 5 år, när jag tränat regelbundet länge, länge och hamnar på en riktig platå, DÅ kan det vara lämpligt att börja mixtra med träningsupplägget. Om det fortfarande är viktigt för mig att komma under 2 timmar på halvmaran vill säga. Och om jag inte trivs alldeles för bra med min mediokra allround-rutin att jag helt enkelt fortsätter mer den.

Hur ser du på din träning? Föredrar du rutinen eller resultaten?