Min viktresa

Racerapporter

Lär dig springa

träning

När löpningen sitter i ryggmärgen

Idag var en sådan där dag då alarmet ringde alldeles för tidigt. Eftersom jag körde intervaller igår så var det mindre än 24 timmar sedan senaste passet, och jag var rädd att vaderna fortfarande skulle vara ömma. Men när jag klev upp ur sängen så var jag visserligen lite stel, men inte så det störde. Jag funderade i några minuter på om det inte fanns något bättre tillfälle i helgen, samtidigt som jag stirrade upp på den gråa himlen genom fönstret. Men nej. Helgen är fullspäckad och jag tänker INTE bryta schemat redan första veckan.

Så det var bara att pallra sig upp ur sängen, på med löparkläderna och ut i kylan. Veckans tredje och sista löppass var ett långpass/distanspass på 7 km, i för mig relativt lugna 8:00 min/km. Det är långsammare än min fart på mitt senaste Göteborgsvarv, och borde inte vara några problem alls. Och det var det inte heller!

Njutlöpning när den är som bäst

Första 5 minutrarna blev långsamma precis som i måndags, men jag har insett att jag nog kommer att behöva leva med det. Min rundor börjar alltid med en seg uppförsbacke (som jag får igen på vägen hem som tur är) och precis i början av rundan tar jag alltid det lite extra lugnt som uppvärmning. Men därefter flöt kilometrarna förbi, och jag fick flera gånger bromsa mig själv för att jag sprang för fort. Inga av backarna kändes som något större hinder, jag söp in naturen och den friska skogsluften så gott jag kunde, och tänkte knappt på att jag sprang. Det var ren njutlöpning när den är som allra bäst!

När klockan slog 45 minuter och jag insåg att jag sprungit snart 7 km så blev jag så uppfylld av tacksamhet. Här har jag misshandlat min kropp med skräpmat, sömnbrist, massor av jobb, festande och korta sporadiska asfaltrundor – och så tackar den mig genom att ge mig en långrunda i skogen som gav mig världens runner’s high. Utan att klaga det minsta, få ont eller bli trött. Jag känner mig snarare ännu piggare, och inser hur mycket jag VERKLIGEN har saknat skogslöpningen. Herregud, här hör jag hemma.

träning

Den magiska nedjoggen

Det blev ingen intervallträning igår, för min ringrostiga kropp tyckte att vaderna skulle vila en dag till. Så fick helt enkelt bränna av dem imorse istället! Och jag måste säga att det kändes helt fantastiskt! Kroppen har tydligen inte blivit långsammare av att vara aktiv 8 timmar om dagen istället för att sitta parkerad vid datorn om man säger så. Enligt träningsschemat var det två tusingar i 6:00-fart som stod på agendan, och dessa rev jag av med förvånansvärd lätthet. Hade lätt kunnat springa åtminstone en tusing till i samma fart utan problem! Men samtidigt så är det ju dumt att gå ut för hårt, och om jag börjar mixtra med schemat redan nu är risken stor att jag lägger ner i förtid.

Men det absolut värsta med alla intervallpass är det stora antiklimaxet när man pressat sig till max, klämt ur den sista oljan ur benen, lungorna bränner, pulsen dunkar – och så har man fortfarande nedjoggen kvar. Men alltså, den här nedjoggen är så himla guld värd ska ni veta, både för pannbenet och för springbenen. Första 500 metrarna känns det som om man springer genom sirap, allting gör ont och man vill inget hellre än att lägga sig ner och blunda. Men efter ungefär 1 kilometer av dödslängtan så är det plötsligt som om något lättar.

Benen har liksom återhämtat sig, pulsen har gått ner och på något jäkla magiskt vis så känner man sig pigg igen!! Det är verkligen ett mysterium hur man kan ta ut sig så fullständigt och sen SPRINGA sig pigg igen. Men tro mig, det funkar. Om du är en sådan som bara brukar hoppa av bandet efter sista intervaller så råder jag dig verkligen att prova på en nedjogg. Jag kör själv 2 kilometer och det är alltid värst i början. Men sedan kan man unna sig lyxen av att gå ifrån bandet med spänst i stegen och en pyrande längtan till nästa gång. Och det är så man håller träningsmotivationen vid liv.

Brukar du jogga ner efter dina intervallpass?

träning

Första passet på nya träningsschemat!

Då har jag gjort första passetträningsschemat inför Sylvesterloppet och det känns så bra! Eftersom schemat är satt så att alla passen ska genomföras under en vecka så kan jag ta dem i vilken ordning jag vill, så jag började med det enklaste passet: ett distanspass på 3 km med 7:00-tempo. Om man jämför med när jag låg i marathonträning förra året så är 7:00 ganska så snabbt. Det tog mig 8 veckor in i marathonprogrammet innan jag kom ner på den farten ens på intervallerna.

Men det är stor skillnad på maraträning och milträning. Det är uppenbart att jag har uthålligheten. Jag har sprungit massor av millopp och flera halvmaror, och jag gillar och är bra på att springa långt. Det är min snabbhet som ska trimmas nu. Och därför har jag skruvat upp farten på alla mina pass med några snäpp. Det skulle dock visa sig att kroppen ville skruva ännu mer!

Ett vingligt men snabbt pass

3 kilometer är inte särskilt långt, och när det är en helt ny runda med en helt ny distribution av backar och när jag själv dessutom inte sprungit ordentligt på ett tag, så blir det klurigt. Runkeeper meddelare mig min snittfart var 5:e minut, men under 3 kilometer hinner man inte få så många rapporter. Så efter första 5 minutrarna så fick jag höra att jag sprang i 7:40, alldeles för långsamt!

Jag panikade och satte fart på benen. Jag hade ju bara ett par kilometer på mig att komma ner till rätt snittfart! Vid nästa 5-minuters-rapport så låg jag istället på 6:57, helst plötsligt under min tänkta fart. Jag måste ha kutat som en galning! Jobbigt var det också, och jag förbannade mig själv för att jag låtit konditionen förfalla. Men nu tänkte jag hålla farten, och det gjorde jag. Problemet är att jag höll den lite för bra, och eftersom jag dessutom har en lång, inbjudande nedförsbacke från Skatås och hem, så fullkomligt flög jag fram sista biten.

Hela passet slutade på snittet 6:40 min/km, och mina splitfarter för varje kilometer blev vingliga 7:16, 6:27 och 6:14. Jag sprang alltså 3 km i en fart som jag inte ens klarade 500 meter i för ett och halvt år sedan. 6:00 är liksom min standardfart på tusenmetersintervallerna. Men oj så härligt det var ska ni veta! Och gissa om jag fick upp adrenalinet och endorfinerna på nytt, och verkligen taggade till för nästa pass. Jag är ju, rent ut sagt, skitsnabb när det väl vill sig!

Vad har du tränat idag?

träning

Träningsschema – Sylvesterloppet

Nu är schemat satt inför de kommande månaderna och jag är SÅ TAGGAD! Jag älskar att ha det utskrivet exakt hur och vad jag ska göra, men samtidigt lämna utrymme för lite flexibilitet så att jag kan spontanbyta träningsdag om något roligt dyker upp. Jag kan ju inte vara slav under träningen liksom. Så här ser mitt träningsschema ut:

Träningsschema Sylvesterloppet

Målet är alltså att springa milen så snabbt som möjligt på nyårsafton då Sylvesterloppet går av staplen, och dit är det 2,5 månad. Med tanke på att jag är bra grundtränad med mycket styrketräning i bakgrunden och en hel del löpning, så gör det inte så mycket att konditionen just nu är i en svacka. Leder och muskler är fortfarande hyfsat löparvana, vilket innebär att jag kommer köra på ganska hårt redan från början.

Mitt schema är uppbyggt i tre typer av pass

  • Intervallpass – för att jag ska lära mig att springa fort, få upp pulsen ordentligt och öva på hög stegfrekvens och ett ekonomisk löpsteg. Jag kommer att köra alla intervaller på löpband, förutom backlöpningen. Den har jag en fin backe för ca 2 km hemifrån. I varje intervallpass ingår uppjogg och nerjogg på ca 2 km vardera.
  • Distanspass – Borde egentligen kallas snabbdistans sett till hur jag annars springer, men inför milen så är det ett mer renodlat distanspass. Det är ett väldigt viktigt pass just nu, eftersom det är här jag kommer köra nära min tävlingsfart. Syftet med det här passet är att driva på min uthållighet och pressa mig själv under längre sammanhängande stunder. Det är ett sånt där typiskt rundan-runt-sjön-pass, där jag håller hög fart men inte toppar, utan ligger strax under mjölksyratröskeln. Flygfart, kallar jag det.
  • Långpass – inga långpass enligt mina vanliga mått, men nu tränar jag som sagt inför en kortare distans, så alla pass längre än 7 km blir tekniskt sett långpass. Fokus här är att bygga uthållighet, att låta kroppen vara ute länge. Det här är redan något som jag är väldigt bra på, och långpass som är så här korta är ingen match för mig. Istället har jag valt att skruva upp farten lite grann jämfört med långpassen som jag sprang inför exempelvis Göteborgsvarvet. Det här kommer att bli veckans njutpass!

Kompletterande träning

Utöver dessa tre löppass ska jag över försöka få in två styrkepass i veckan av valfri sort. Det kan vara Bodypump på gymmet, tung styrketräning eller bara lite utfall och tåhävningar på vardagsrumsgolvet. Huvudsaken är att fokus är styrka på de passen. Och sist men inte minst: om kroppen håller och energin och tiden finns, så kan jag klämma in lite spinning med. Alternativ konditionsträning är ju guld för att minska skaderisken utan att kompromissa med flås-gainsen!

Vad tror ni om mitt upplägg? Kommer jag klara milen på 1:05 på Nyårsafton?

träning

Anmäld till Sylvesterloppet 2017

Jag har alltid varit en dam av traditioner. Och en av de absolut bästa traditionerna jag har skapat mig det senaste är att springa Sylvesterloppet genom Göteborg på nyårsafton. 10 kilometer i friskt vinterväder som sätter rosor på kinderna är alltid den absolut bästa uppladdningen för en riktigt grym nyår. Och i år tänkte jag att det skulle bli tredje gången gilt!

Loppet som gjorde mig till löpare

När jag tänker efter så är faktiskt Sylvesterloppet 2015 mitt första lopp i modern tid, och det som verkligen gav mig mersmak på löpningen igen efter många år utan märkbar träning. Lyckan när jag sprang min första mil på tusen evigheter utan att stanna var total, och året därefter pressade jag ner tiden med hela 3 minuter – utan klocka och GPS! I år tänkte jag försöka plocka ytterligare 6 minuter och försöka komma under 1:05 på milen – det borde gå!

LÄS MER:
>> Racerapport Sylvesterloppet 2015
>> Racerapport Sylvesterloppet 2016

Jag har precis skickat in anmälan och swishat iväg startavgiften så nu är det bara att börja köra. Jag som inte alls var taggad på löpning just nu inser att jag nog är en riktig löparsjäl trots allt, för plötsligt börjar det spritta i benen. Vill ner till gymmet och köra intervaller på bandet NU! Och sen dra av åttan i Skatås och flyta fram genom det gyllene höstlandskapet.

Milen är en tuff distans

Jag märker verkligen hur ett mål som det här, som är hyfsat nära i tiden, som är realistiskt men rejält utmanande, verkligen kickar igång min motivation. Målet att bli snabb på milen är inget som går av för hackor; det är en väldigt tuff distans. Jag tycker millopp är mycket svårare än halvmaran, för på milen måste man vara på hugget hela tiden. Det finns inte utrymme för toapauser eller “vilo-jogg” utan all in från start till mål.

Håll utkik, för på fredag tänkte jag dela med mig av min träningsplan för att göra det här till min snabbaste mil någonsin!

livsstil

Jag är en dålig träningsbloggare

Utan träning ingen träningsblogg

Ibland känner jag mig bara så himla dålig. Det här är faktiskt en träningsblogg, men jag har typ inte lyft ett finger på flera veckor, förutom passen med löpargruppen en gång i veckan. Och vet ni vad som försvinner samtidigt som träningen? Blogglusten! Hur kul är det att försöka hitta på andra saker att skriva om när det enda man vill är att beskriva sin senaste underbara skogsrunda, eller hur stark man kände sig på gymmet, klaga på träningsvärken och detaljstudera pulskurvor, räkna på hur många kilometer man sprungit och hur snabbt man måste öka på tusingarna för att slå pers på milen.

Det är ju inte direkt det att jag saknar lust till träning, det hör ni ju. Men jag saknar tiden, och framförallt energin. Jag jobbar 11 – 19 varje dag, och på helgerna spenderar jag all min tid med vänner och tar igen min sociala abstinens efter en vecka i exil. Jag har ett väldigt aktivt jobb, sitter endast ner en kvart om dagen på lunchen, och jag är trött som en gnu på kvällarna. Jag kommer också i säng för sent och behöver för mycket sömn för att hitta rimligt med tid på förmiddagarna. Ofta sover jag till 9, och då blir det inte mycket tid över till träning. Någon mat har jag inte lagat på veckor, utan lever på färdigmat. Det verkar ju vara bra för viktnedgången, men det är ju mindre bra för ekonomin om man säger så.

När bloggläsarna försvinner

Något annat som totalt sänkt min blogglust är att jag efter flytten till den nya domänen (som ni förhoppningsvis knappt märkt) så slutade mitt RSS-flöde att fungera, vilket innebar att alla läsare som kom via Bloglovin, Feedly och jogg.se helt uteblev. För er såg det helt enkelt ut som om jag inte skrivit något. Och så satt jag här ensam och undrade varför alla läsare övergivit mig, kommetarsfältet ekar tomt och trafiken uteblir. Det är verkligen döden för skrivlusten. Efter många långa turer till både bloglovins och webhotellets support utan att komma fram till vad som var problemet, så började allting plötsligt fungera igen som genom ett trollslag, efter flera veckor av stiltje. Jag fattar ingenting, men tänker verkligen inte klaga. Så om du läser det här inlägget via bloglovin eller jogg.se – grattis! Du kan nu se mig igen, wohoo!

Så: att bloggen återigen verkar ta sig ut i etern och in i era flöden kombinerat med insikten att det enda som behövs för bloggmotivation är träning, så känner jag mig smått taggad på det här igen. Så jag tänkte också höra med er, om det är något speciellt ämne som ni skulle vilja djupdyka lite extra i? Isåfall skriv en kommentar och gör en avdankad gammal bloggare glad och inspirerad!

Ni kan kommentera anonymt, eller mejla till contact@emmahallbacka.se om ni hellre känner för det, men er input är oerhört värdefull för mig!

träning

Vilket träningsprogram ska jag välja?

Jag kan typ inte fatta att halva hösten snart har gått. September har verkligen flugit förbi! Framförallt eftersom det vart såpass varmt fortfarande, även om vädret i övrigt har lämnat en del att önska. Mentalt är jag nog fortfarande kvar i sommaren, även om det numera är mörkt när jag går från jobbet och när jag har min löpgrupp på kvällarna. Jag har liksom inte hunnit landa i hösten, ta långa skogspromenader och göra allt det där jag brukar göra för att känna in årstiden. Istället så känns det som om jag jobbar dygnet runt, med företaget och på gymmet, och lever för helgerna som bara flyger förbi.

Jag har också funderat på vilket mitt nästa träningsprogram ska bli. Träning har det blivit väldigt skralt med det senaste, men jag har funderat, utvärderat min tillgängliga tid och kommit fram till att tre pass finns det plats för: måndag-, onsdag- och fredags-förmiddagarna. Så om man som jag vill göra allt samtidigt, hur ska man välja dessa tre pass så att det blir så kvalitativa som möjligt och samtidigt präglas av glädje? Och den viktigaste frågan; ska jag satsa på löpningen eller styrketräningen?

Jag tror faktiskt att jag just nu har bestämt mig för styrketräningen. Jag skulle gärna vilja springa milen under timman på nyårsafton, men det känns just nu ganska så långt bort, och jag är inte det minsta sugen på att ge mig ut och traggla intervaller i stormen. Däremot har jag känt en ökad längtan efter att få bli riktigt superstark, lyfta skrot och bygga lite muskler (som i sin tur kan elda på min viktnedgång). Och på tre pass i veckan finns det mängder av mer eller mindre beprövade program, så då återstår bara att välja ett och köra igång. Sen finns det ju inget som hindrar att jag slänger in en löprunda då och då, när andan faller på hehe!

Följer du något träningsprogram just nu eller kör du på känsla?

livsstil

Bloggfrukost på Scandic Europa

Idag stod alarmet på 5.30, men det var det faktiskt värt för en gångs skull. Jag var nämligen iväg på en superpeppande bloggfrukost på Scandic Europa. Det var inget komplicerat, bara ett litet gäng från Influencers of Sweden som möttes upp för att äta mat och snacka blogg.

Här sitter Pernilla Lantz, Anna från Schysst va och Clara från The Vashion Blogg!

Emma från På Smällen var med!

Personligen kände jag att frukosten var alldeles för kort, det finns massor av mer saker som jag vill prata om! Det är ju så sällan jag får träffa mina branschkollegor på det här viset, speciellt eftersom det har visat sig att jag kommer att missa den stora utdelningen av Stora Influencerspriset pga mitt andra jobb, som har höstkonferens samma dag i Lund.

Det var verkligen supermysigt, tack så mycket tjejer för grym pepp och tack Scandic för frukosten. Jag längtar redan till nästa gång!

Vi ses snart igen tjejer!

 

mental hälsa

Vart ser jag mig själv om 10 år egentligen?

Det kanske är 30-årskrisen som närmar sig men ibland känner jag mig så himla rotlös, trots att det var länge sedan jag var så här livsglad. Kan det kanske hänga ihop på något sätt? Kanske är jag dömd att vara för evigt ensam, flyta runt i världen och roa mig för stunden. Det låter helt enkelt inte som ett särskilt dåligt liv. Om jag skulle få frågan “vart ser du dig själv om 10 år?” skulle svaret just nu vara “exakt där jag är, fast i en finare lägenhet på gatan bredvid”. Det är helt enkelt något extremt otillfredsställande med att vara tillfreds med tillvaron.

Det är en ganska märklig känsla när det är mer undantag än regel att vänner från min skoltid inte befinner sig i olika stadier av husköp, graviditet och småbarnskaos. Jag borde vilja ha det som dem, enligt samhällets normer. Men få drömmar ger mig så mycket ångest som den som min biologiska klocka kastar på mig, när jag plötsligt vaknar upp med en liten bebis i famnen och undrar vad fan har jag gjort, och känner sådan sorg för den lilla ungen som jag redan ångrar så intensivt. Det där är ingenting jag vill utsätta ett riktigt barn för.

“Jag håller liksom på och skapar min egen mening med livet, och långsamt så utkristalliserar sig den för mig”

Samtidigt så har jag ju drömmar också. Jag vill bo fint, leva fritt och omge mig med personer som får mig att skratta och må bra. Och jag jobbar ju hela tiden emot mina mål, att kunna leva på mitt företag, att odla mina vänskapsrelationer och hela tiden gå efter magkänsla. Jag håller liksom på och skapar min egen mening med livet, och långsamt så utkristalliserar sig den för mig. Det är inte att få så många barn som möjligt, att tjäna så mycket pengar som möjligt eller att ha så hög status som möjligt. Det är att få ut mesta möjliga njutning och glädje ur varje stund och varje sak jag tar mig för.

Jag vet inte vad det här inlägget kom ifrån, men jag vill liksom bara skriva av mig. Det liv jag lever kan för många te sig som en riktig mardröm, men jag uppskattar verkligen den här ensamheten. Jag har alltid haft ett stort behov av egentid, vilket är en av anledningarna till att jag har svårt att bo tillsammans med andra. Jag är min egen chef i företaget, och även på mitt “människojobb” har jag extremt stort ansvar och jobbar 95% av tiden ensam. Jag väljer själv vilka människor jag vill träffa och när, och däremellan kan jag prioritera mig själv och mitt välmående. Och jag har inte känt mig så här omtyckt och socialt stimulerad på väldigt, väldigt länge.

Spara

Uncategorized

Ombyggnation pågår

För er som undrar så håller jag på och gör lite strukturella förändringar i bakgrunden här i bloggen och förbereder för framtida projekt. För er som skriver in min bloggadress direkt i fönstret är det ingen skillnad, men för er som klickar in på bloggen via länkar så kan det vara lite kaos tills jag fått ordning på omdirigeringen. Bara så ni vet, om ni undrar. Förhoppningsvis så löser jag detta snart…