interior

Inredning x träning

Jag blir bara mer och mer kär i min lägenhet ju längre tiden går. Just nu är inredning och renovering det enda som går runt, runt i mitt huvud. Imorgon ska jag och Filip åka och hämta upp all målarfärg så att jag kan börja måla alla väggar, tak och skåp. Så roligt att jag får göra allt det själv så jag kan bestämma precis hur jag vill ha det! En vision för hur mitt boende ska se ut har börjat utkristallisera sig i mitt huvud. Eftersom jag inte vill bryta några copyrightlagar kan jag inte visa er mitt inspirationskollage här, men jag tänkte försöka förklara, och så ska jag visa bilder på mina rum allteftersom min vision tar form.

Vad jag INTE vill ha

Huset är ett standard miljonprogramshus från 60-talet med originalparkett i vardagsrummet och fake-parkett (typ linoleummatta) i sovrummen. Inredningen från 50- 60- och 70-talet är typ den fulaste enligt mig, så ni kan i allafall lita på att jag inte tänker ta fasta på husets ursprungsdesign. Teakmöbler och praktisk svensson-minimalsim – nej tack! Annat som jag förr tyckte var snyggt men som jag har bestämt för att jag inte vill ha är för mycket vitt (kommer INTE köpa en vit soffa igen hehe), fondväggar, taklampor och ekmöbler. Jag ska jobba mycket mer med stora gedigna möbler och mysbelysning, och välja varje pjäs med omsorg. Det här hemmet kommer inte bli något hafsbygge.

Så här ser min vision ut

Tanken är att hela lägenheten ska gå i samma stil med mjuka övergångar mellan rummen, och att känslan ska andas “dekadent lyxhotell från 20-talet möter girl cave på stranden”. Jag ska jobba mycket mer med olika nyanser av grått istället för att bara ha allt i vitt, och arbeta mer med textil och konst än jag gjort tidigare. Jag vill ha en stil som är en blandning mellan art deco, steampunk, industrialism och skandinavisk minimalism med inslag av amerikansk modern lyx. Färgerna ska bli grått, vitt, kornblått, mossgrönt, babyrosa och guld.

Detaljer som fascinerar mig är palmer, mörkbetsat trä, varma metaller, färgat glas, exotiska djur, sammet, gamla astronomiska instrument, jordglober, kristallkaraffer, massor av kuddar, speglar och draperi-gardiner från golv till tak. Har blivit besatt av det här vitrinskåpet från IKEA då det påminner mig om djuphavsdykningar och gamla berättelser om havsmonster. En annan grej som jag absolut vill ha mer av på väggarna är fotografier av min familj. Har länge haft en dröm om en fotovägg med alla personer jag tycker om, och nu ska det blir verklighet!

Hur går det med träningen då?

Ja, tanken var ju egentligen att det här inlägget skulle handla om min träning, men som ni märker har den delen av hjärnan som vanligtvis planerar träningspass tagits över av en inredningsdemon som istället bara planerar bokhyllekonstallationer. Jag kan ju iallafall skatta mig lycklig att allt hemmafixande ger rejält med vardagsmotion så jag ligger ju inte direkt på sofflocket och blir slö.

Jag tänker att nästa vecka ska jag ta tag i morgonträningen igen och så kan jag måla på kvällarna. Tanken är att målandet ska vara klart till den 1:a september då det blir liten inflyttningsfest. Sen börjar jag ju plugga så då kommer fixandet att dra ner på tempot och jag kan börja låta stilen här hemma växa fram organiskt. Jag bara känner det på mig att det här är ett hem jag kan bo länge, länge i.

interior

Nu har jag flyttat!

Det stora fönstret i vardagsrummet.

 

Den senaste veckan har verkligen varit ett stort kaos. Jag har som rubriken säger, bytt bo, och bor inte längre i en liten trång vind med 2 meter i takhöjd utan frys, ugn och med delad dusch. Numera huserar jag istället i en stor och luftig trea på 69 kvadratmeter med nyrenoverat badrum, balkong med sol mellan 16 och 21 och, viktigast av allt, ÄNTLIGEN en fungerande internetuppkoppling! Jag har inte slagit på min dator på snart en vecka, vilket är anledningen till frånvaron. Men ny tycks pusselbitarna falla på plats och jag tänkte att det var dags att uppdatera er om hur det har gått.

Sent i fredags kväll hade jag slutligen packat ihop alla mina tillhörigheter och jag blev såklart supersentimental sista natten där. Trots att jag bara bott där i ett år så har ändå mycket hänt. Jag har fått fart på min karriär, skaffat pojkvän och upplevt en massa både upp och ner i livet. På lördag morgon klev jag upp klockan 7 för att fixa det allra sista, som mina badrumsprodukter och liknande. Klockan 11 hyrde jag och min kille en lite lastbil på Statoil och sedan började jobbandet.

Det var bara vi två som skulle flytta hela bohaget. Eftersom jag inte äger så mycket saker och framförallt nästan inga möbler så tänkte jag att det borde vara lätt gjort. Men det var verkligen med nöd och näppe vi hann lämna tillbaka lastbilen innan den 4 timmar långa hyrtiden hade gått ut. Och då stod hälften av mina tillhörigheten på gården utanför trappuppgången och väntades på att bäras upp. Mot slutet av flytten värkte hela kroppen och jag ville bara lägga mig ner och gråta, men jag hade ju en lägenhet att flyttstäda (jippie…)

Så det var bara att pallra sig tillbaka till vindslägenheten och börja gå över lister, fönster, kök och toalett. För första gången var jag glad att jag varken hade frys, dusch eller ugn och bara två rum att städa. Ungefär 3 timmar tog det med svetten lackande och kroppen i upplösningstillstånd. Den enda tanken som for igenom huvudet om och om igen var att det här är ju perfekt marathonträning. Uthållighet deluxe.

Klockan 21 kunde jag slutligen plinga på hos hyresvärden på bottenvången, be honom inspektera städningen och lämna över nycklarna. Sedan tog jag dammsugaren och moppen i en ikea-kasse, åkte de 4 spåvagnshållplatserna till min nya lägenhet och kastade mig in i min nya, egna dusch. Herregud vilken underbar dusch det var! Sedan tog det inte många minuter innan jag slocknade på sängen provisoriskt placerad mitt i vardagsrummet.

Sen dess har jag ägnat varje ledig stund åt att packa upp, diska trycksvartefläckat porslin och försökt få igång internetuppkopplingen. Jag fick börja med att byta en propp som hade gått så halva lägenheten var strömlös. För detta var jag tvungen att dra till ikea och köpa en pall eftersom jag inte nådde upp. Ja, ni hör ju vilken ändlös kedja av måsten jag dras med just nu. På lördag ska iallafall vi hämta upp färgen så att jag kan börja ommålningen av hela lägenheten, och sedan kan jag börja placera ut möblerna där dom faktiskt ska vara och planera hur jag ska börja inreda. Såå taggad!

Slänger med några bilder på lägenheten så som den så ut samma dag jag fick nycklarna. Den är rätt sliten (förutom badrummet då) men jag hoppas att ni ser potentialen. Vardagsrummet är minst 30 kvadratmeter, och ytan kommer från att man tagit bort matplatsen i köket. Istället finns det gott om plats för ett rejält matsalsbord i vardagsrummet utöver soffgruppen och det enorma fönstret. Det kommer bli en fröjd att få spendera många kvällar i det här rummet med mina vänner!

Köket är det rummet som kräver mest jobb, men vitvarorna är nya och balkongen i nordväst är helt amazing. Det finns även möjlighet att renovera köket mot ett tillägg på hyran, någon som jag tog hänsyn till när jag tackade ja till lägenheten. Just nu hade jag inte haft råd med en helt nyrenoverad lägenhet, men om 1 – 2 år kommer jag välja till det. Tills dess duger detta köket fint. Jag menar, det är ju iallafall ett kök, något jag inte haft sen i maj 2017.

Badrummet lämnar ingenting att önska. Det är hur fräscht som helst, och inom ett par veckor ska jag få ett badkar här. Dusch i all ära, men gud vad jag har saknat att ta mina heliga söndagsbad och raka benen, göra hårinpackning och fila fötterna i lugn och ro. Ska bli så underbart!

Och så slutligen två bilder på sovrummen. Det översta är det rummet som jag kommer att använda som sovrum. Jag ska måla väggarna mörkgrå, köpa en grå kontinentalsäng och inreda det i svala, mörka färger. Kommer bli så fint! Det andra rummet kommer jag att ha som arbetsrum. Här ska jag ha min bloggstation, fotostudio och hemmagym. Även mina kläder kommer att husera i det här rummet eftersom jag vill hålla allt “clutter” borta från sovrummet. Jag kan faktiskt inte bestämma mig för vilket rum som är min favorit i dagsläget. Älskar hela lägenheten!

fitness

Tävlingsinstinkten har vaknat

Foto: Sebastian Thorsson

Nu är det mindre än 11 veckor kvar till marathon, och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Som jag sagt tidigare så har jag bestämt mig för att starta oavsett hur träningen går. Och just nu känner jag mig faktiskt försiktigt hoppfull. Igår var jag på gymmet efter jobbet och sprang intervaller. Det var varmt, klibbigt och jag var trött efter jobbet och slö efter ett stort mellanmål lite för tätt inpå. Dessutom hade jag mensvärk.

Jag värmde upp med 2 km i min nuvarande långpassfart, vilken jag räknat ut till 8:19 min/km. Det är egentligen lite för fort men det är 30 sekunder långsammare än maxtiden på maran, så jag får helt enkelt vänja mig. Uppvärmningen gjorde mig ännu svettigare, och när jag tog mina 2 minuters vila innan första tusingen drog igång så kände jag redan där och då att jag inte riktigt var i form för det här passet.

Tusingarna skulle springas i 5:49 min/km, vilket är väldigt fort för mig. Jag har typ aldrig gått under 6:00 på mina långa intervaller, men nu är det dags att pressa kroppen lite om jag ska bli något snabbare. Första 400 metrarna gick bra, men sedan började mjölksyran svida i låren, sedan vaderna och till sist var mjölksyran som ett klister i hela kroppen. Det var med nöd och näppe jag klarade hela med en slutpuls på 190, och insåg att jag inte skulle palla en till i samma tempo.

Men jag tänkte att nu ska jag inte fega ur. Jag ska inte dra ner på tempot och sega mig igenom något som ska vara rätt så högintensiva intervaller. Istället bestämde jag mig för att helt enkelt bara springa halva sträckan, fast i samma höga fart. Sagt och gjort, jag tog sats och kubbade iväg. Efter 300 meter tänkte jag att jag kanske pallar hela ändå, men när jag sprungit 500 meter var hela kroppen stum så jag kände att det var bäst att stanna då om jag inte skulle trilla av löpbandet.

Därefter joggade jag 2 kilometer till i långpassfart. För hur jobbiga intervallerna än är så är nedjoggen alltid snäppet mer utmanande, när man måste sega vidare med benen fulla av mjölksyra trots att man redan pressat sig till max mentalt. Så jag knegade vidare och precis som det alltid gör så blev det lättare efterhand allteftersom benen återfick normala syrenivåer och mjölksyran transporterades bort. Jag avslutade på topp med svetten rinnande så det sved i ögonen.

Idag var jag ute på en powerwalk imorse för att ytterligare påskynda återhämtningen inför morgondagens tröskelpass, och fantastiskt nog känns benen just nu superpigga och fräscha. Det känns inte som några helst problem att ta mig an ytterligare ett tufft kvalitetspass. Jag har återigen hittat den där känslan av att jag verkligen är en löpare, att jag någonstans bakom alla överflödskilon har en riktig atlet inom mig med talang för löpning och ett pannben av stål. Det är henne jag tänker se till att ha plockat fram i fullt dagsljus till maradagen, och då kommer jag kötta mig igenom alla 42,2 kilometer utan problem.

fitness

Mackans återkomst i mitt liv

Foto: Sebastian Thorsson

 

Jag är precis hemkommen efter kvällens intervallpass och sitter och eftersvettas medans middagen kokar på spisen. Och jag funderar på det här med kosten och hur min syn på mat sakta börjar att ändras lite. Jag har gjort en matplan till mig själv som är väldigt simpel. Till frukost är det gröt eller smoothie bowl (men nästan alltid gröt pga snål och lat), till lunch och middag är det en rejäl portion husmanskost och till mellanmål äter jag nötter, grönsaker och en burk makrill i tomatsås.

Totalt ger min kostplan mig mellan 2200 och 2500 kcal beroende på vilket av mina recept jag använder, och jag mäter och väger allt så att det ska bli rätt. Jag tänker inte lämna något åt slumpen. Mina macros är uppdelade på 30 – 40 E% fett, 30 – 40 E% kolhydrater och 20 – 30 E% protien. Jag brukar landa på runt 150 gram protein om dagen. Men det som slår mig är hur förbaskat MÄTT jag är! Jag menar klockan är 22.00 här nu och jag är fortfarande mätt från lunchen som jag åt klockan 14.00. Mellanmålet fick jag tvinga i mig pga inte alls sugen. Och nu ska jag trycka 700 kcal bönpasta med köttfärssås.

Det här är en känsla som är ny för mig. Alla dieter jag tidigare gått på har lett till hunger och inom loppet av några timmar till hetsätning av socker och fett, såklart följt av en känsla av misslyckande. Men nu upplever jag andra ändan av spektrat och funderar nästan på om jag ska äta MINDRE grönsaker, och MINDRE nyttig mat för att helt enkelt känna mer hunger. Frågan är då, vill jag ens känna hunger? Eller är det här en rimlig nivå för att jag ska kunna hålla matplanen i längden?

Jag har också börjat fundera på det här med mellanmålet. 30 g cashewnötter, 125 g makrill och 200 morot blir ju tråkigt i längden. Och när jag inser att min mat innehåller snudd på för mycket fett och för lite kolhydrater så vandrar tankarna till något som kanske inte är så jäkla mättande och ultranyttigt. Jag fantiserar nu om ett mellanmål som går lättare att äta och som ger mig mer av just kolhydraterna inför kvällens träning, och kommer utsökt att tänka på mackor. Kanske är det dags att efter 15 år börja återintroducera bröd i mitt liv?

Jag har alltid haft alldeles för lätt att äta för mycket av bröd. Men det är just det som är lockelsen nu, att det ska bli lättare och mer njutningsfull att äta mellanmålet fastän jag inte är superhungrig. Förr eller senare kommer jag tröttna på makrillkonserver, och jag känner liksom att det nu kanske är dags att lätta på den där kolhydratskräcken som förmodligen gör att jag begränsar mig som löpare. Gå ner i vikt kommer jag ju oavsett, trots den paradoxala mättnaden, för med en låg uppskattning bränner jag ca 3000 kcal om dagen när jag tränar.

Så efter denna långa harang så är det jag egentligen undrar: har du några tips på fantastiskt goda mackor?

Spara

fitness

Första veckan på en hållbar matplan

För första gången på väldigt länge så känns det som om jag gjort en helt okej matvecka, men tyvärr så syns det inte på vågen. Jag har ätit lagad mat två gånger om dagen, grötfrukost varje dag samt hållt mig ifrån både läsk och godis med undantag från helgen. Då var jag och killen i Danmark över dagen och jag lyxade till det med en mjukglass och några drinkar på kvällen. Raskt sprang dagens kaloriintag iväg över 4000 kcal… Men annars har jag legat mellan 2200 och 2400, vilket är en lagom nivå för mig när jag tränar.

  • Vikt: 96,4 kg (+0,6 kg)
  • BMI: 33,8,0 (+0,3)
  • Midjemått: 99,0 cm (-0,5 cm)
  • Midja/höftkvot: 0,81 (-0,01)
  • Kroppsfett: 46,5% (+0,7%)

Problem nummer två då är ju att jag inte har tränat så mycket som jag har ätit för. Bara två pass blev det, om än två bra pass. Men den dieten jag följer är anpassad för att jag ska träna varje dag med ett högt kaloriintag och ett högt proteinintag. Trots detta och trots att vågen visar plus så känner mig jag väldigt nöjd. Det är numera flera år sen jag kunde hålla i en matplan i mer än ett par dagar, oavsett hur den är utformad, så det här är ändå en stor vinst för mig. Jag är right back up, kände inget behov av att hetsäta “för att det är måndag imorgon” igår, utan jag fortsätter som jag gjort och försöker finslipa detaljerna så gott det går.

Prio just nu är att orka med marathonträningen och återhämta mig tillräckligt utan att samtidigt gå upp i vikt. Varje kilo ner är värdefullt inför maran, men jag har helt klart mer att vinna på att springa mer. Därför lägger jag inte alltför stor värdering i ett halvkilo upp, speciellt inte eftersom jag fick mens förra veckan och då samlar jag alltid på mig ett par extra vattenkilon.

Jag hade mina tvivel förra veckan efter att ha gått upp ett halvkilo om dagen tre dagar i rad. Äter jag för mycket? För stora mellanmål? För mycket kolhydrater? Men så kom mensen och i samma veva gick jag och kissade fyra gånger på fyra timmar och plötsligt var jag nere på normalnivå igen. Ett lysande exempel på hur man inte ska tänka kortsiktigt, men att faktiskt mäta varje dag kan ge värdefulla insikter om hur kroppen fungerar.

fitness

Veckans träning – vecka 30

Nu var det länge sedan vi körde en “veckans träning”. Jag tycker dom är så bra för att sammanfatta och utvärdera träningen under veckan som gått, så här kommer träningen under vecka 30!

  • Måndag: vila
  • Tisdag: Löpning (distans) 3 km på löpband + 5 x 5 marklyft (50 kg)
  • Onsdag: vila
  • Torsdag: vila
  • Fredag: Löpning (långpass med tempoökning) 90 min på löpband
  • Lördag: vila
  • Söndag: vila

Total träningstid: 2:17 h
Total löpdistans: 13,6 km

Som ni ser blev det bara två träningspass den här veckan men båda blev väldigt kvalitativa. Det första var 3 km i tävlingsfart följt av en radda marklyft som gav mig träningsvärk i baksida lår. Det andra passet var ett långpass som jag körde på löpband i fredags för att kunna hålla stenkoll på tempot. Jag körde först 60 minuter i långsam långpassfart, och tanken var egentligen att jag skulle fortsätta så i 90 minuter för att sen avsluta. Jag velade in i det sista men valde slutligen att öka tempot i 15 minuter till marathonfart. Därefter saktade jag in och joggade ytterligare 15 minuter. Det här var verkligen ett test av pannbenet, satan i gatan så jobbigt det var! Men jag tog mig igenom passet och jag är väldigt nöjd. För er som inte sett det så live-uppdaterade jag från hela passet på instagram stories, och nålade fast storyn på min profil. Gå in och kolla på @emmahallbacka under storyn “löpning” om ni vill se!

Planen för nästa vecka är att springa minst 20 kilometer varav minst ett långpass på 90 minuter eller längre. Jag har bestämt mig för att lägga den tunga styrketräningen åt sidan ett tag och nöja mig med tåhävningar och utfall som jag kör några stycken då och då under dagen när andan faller på. Jag har aldrig vart skadad av min löpning, men jag har ett par tuffa månader framför mig och vill inte börja min skadekarriär nu. Maran SKA springas, joggas, promeneras eller krypas – starta ska jag och jag tänker ge mig de bästa förutsättningarna som bara går. Så all fokus ska ligga på löpning, löpning och åter löpning men små inslag av prehab som inte tröttar ut löparmusklerna utan bara stärker dom.

Sen så har vi ju flytten till helgen, då kommer det ju blir en hel del kånkande av tunga grejer. Vardagsmotion i form av styrkträning som inte kan undvikas tyvärr, men belöningen blir ett helt nytt kvarter att springa min kvällsjogg i! Längtar så mycket att det gör ont faktiskt. Så där har vi planen för den här veckan. Det känns himla bra faktiskt, så nu är bara att tuta och köra. Marathon, här kommer jag!

Vad ska du träna i veckan?

style

ginatricot X PUMA

Igår släpptes ginatricots nya kollektion i samarbete med PUMA online och i utvalda butiker. Jag tycker det är superkul med sådana här samarbetskollektioner, och hade mer än gärna klickat hem lite från kollektionen om det inte vore för att jag sparar till en ny dator just nu. Framförallt sport-bh:arna tycker jag är spot on, men även de blåa skorna är en riktigt storfavorit. Såå himla fina!

Förresten, om du själv vill shoppa något ur kollektionen så kan du bidra till mitt datorsparande genom att shoppa genom länkarna under bilderna. Det kostar inte något extra för dig men jag får en liten provision som tar mig närmare min bloggdator och massor av färska och välarbetade inlägg för er! Happy shopping!

Modern Sport Crew Sweat/ Varsity cover up

Modern Sport Logo Tee (svart) / Modern Sport Logo Tee (vit) /  A.c.e s/l Hoodie

Puma bra m (blå) / 4keeps bra m / Puma bra m (svart)

Varsitytight tights / Varsitytight vida byxor / Always on graphic 7/8 tight


Defy Varsity wns (svart) / Suede Varsity wns (blå) / Basket Heart Leather wns (svart)
Defy Varsity wns (röd) / Suede Varsity wns (svart) / Basket Heart Leather wns (vit)

Shoppa hela kollektionen HÄR! Vilken är din favorit?Spara

Spara

Spara

Spara

lifestyle

Podcast-premiär i “Sitt inte still”!

Idag mina vänner är en stor dag, för idag släpps avsnittet av podcasten “Sitt inte still” där jag medverkar. Det är första gången någonsin jag är med i en podcast, men gud vad roligt det var! Det var Ida Aspviken som driver @traningsblogga på instagram som bjöd in mig att vara med i podden, och det var också hon som intervjuade mig.

Vi pratar om min marathonträning, löpning och övervikt, motivation, mål, träningsplaneringar och annat smått och gott. Det var faktiskt inte alls svårt att sitta där och babbla om sina absoluta favoritämnen i 45 minuter, och är något som jag gärna gör igen. Fick till och med lite lust att själv börja podda. Vem vet vad som händer i framtiden!

Självklart tycker jag att ni ska in och lyssna, ni hittar den där poddar finns, eller exempelvis HÄR. Och snälla, var schyssta i er kritik haha. Jag hade precis kommit ur min långa semetserförkylning när vi spelade in så är ganska hes på rösten, hehe. Har inte vågat lyssna själv än… Kan ju bli lite lagom cringig lyssning på kvällens löprunda så kanske jag springer lite fortare, haha. Nä skoja. Eller inte. Ahh.. Aja, in och lyssna med er nu! Jag bjuder på den.

fitness

Tankar inför marathon

Igår var jag på gymmet efter jobbet, och trots att där vimlade av kollegor att prata med så fick jag ändå till mitt pass så som det var tänkt. Först sprang jag 3 km på bandet i 7.30, som är den fart jag har som mål att hålla på mitt marathon i oktober. Farten kändes behaglig men inte utan ansträngning, och svetten rann verkligen. 3 km gick, bra, 5 hade säkert också gått bra, och kanske 10 med, men 42 km i den farten? Nope, jag har allt lite (=läs mycket) träning att göra…

Efter löpningen så laddade jag på skivstången och körde lite tunga marklyft med på 50 kg. 5 x 5 set körde jag, plus 3 uppvärmningsset med 30, 37,5 och 42,5 kg. Även dom gick bra och idag har jag inte riktigt lika ont i musklerna som efter förra omgången marklyft. Det tar sig! Men marklyft är inte det som jag främst behöver träna för att bli snabbare på maran (även om styrka aldrig skadar) utan jag måste jobba med min uthållighet. Som vanligt så drar jag mig för att ge mig ut på de riktigt långa långpassen, framförallt i den här förbaskade värmen som jag börjar bli riktigt irriterad på. Jag måste hitta ett sätt att komma runt det här.

Målet är att springa minst ett långpass på 3 mil innan loppet. Gör jag det i rimlig fart (8.00 – 8.30) och det känns hyfsat lätt så har jag en god chans att klara loppet med hedern och livhanken i behåll. Men vägen dit känns oerhört lång. Jag har dock bestämt mig för att jag ska starta i maran den här gången, oavsett hur min träning nu än blir. Det är liksom tredje gången gillt, och den här gången tänker jag inte fega ur.

Men den insikten så är det nu bara en fråga om hur jag förvaltar den tid som är kvar till loppet, vilket nu är nere på 11 och en halv vecka. Jag måste helt enkelt se till att varje pass räknas! Igår sprang jag första passet i tävlingsfart och det kommer att bli många fler, för den farten ska präntas in i ryggmärgen så att jag kan hålla den utan att tänka. Jag är medveten om att polariserad träning där man kör mycket långsamt och lite snabbt och inget mittemellan är det bästa för eliten, men jag är ingen elit utan en enveten motionär som måste ge mig själv de absolut bästa förutsättningarna att komma i mål under 5,5 timmar, vilket är loppets maxtid.

Vad är ditt absolut bästa tips för att komma i marathonform på 11 veckor?

fitness

Är min drömvikt bara en dröm?

Jag har knappt rört vid vågen på två veckor, vilket å ena sidan känns skönt men å andra sidan så hinner vikten gå ganska långt åt fel håll på två veckor om det vill sig illa. Jag har dock ansträngt mig för att försöka äta lagad mat och lite halvt återupptäckts kokt potatis och lax. Gud så gott! Det verkar helt klart som att det inte har gjort någon skada iallafall, utan vikten har faktiskt gått ner ytterligare lite sen förra gången. Inga signifikanta siffror, men jag ligger åtminstone i energibalans.

  • Vikt: 95,8 kg (-0,7 kg)
  • BMI: 33,5,0 (-0,3)
  • Midjemått: 99,5 cm (+0,5 cm)
  • Midja/höftkvot: 0,82 (+0,01)
  • Kroppsfett: 45,8% (-0,5%)

Jag börjar dock bli lite trött på mig själv, det ska jag erkänna. Här sitter jag, vecka ut och vecka in, och gnäller och analyserar mina obefintliga viktförändringar istället för att faktiskt göra något åt dem. Visst tycker jag att alla har rätt till sina känslor, men efter så här många år så börjar jag undra vad det är som faktiskt stoppar mig. Tycker jag om att sitta här och gnälla liksom?

Faktum är att jag har slutat se mig själv när jag kollar i spegeln. Det känns inte som min kropp längre. Vad hände med min starka, atletiska marathonkropp? Nu ser jag bara fettvalkar som inte ens t-shirtar i XL lyckas dölja. Dom säger att man ska älska sig själv själv oavsett storlek, men hur kan jag älska någon som jag inte ens kan identifiera mig med? Det där är någon annans kropp. Med dom tankarna går jag in i veckan efter en tallrik havregrynsgröt och undrar i mitt still sinne om jag någonsin kommer att nå min mål, eller om jag är alldeles för bekväm med att vara en drömmare.

Spara