Min viktresa

Racerapporter

Löparkurser

stil

Stronger Peace – tights och top

Inlägget innehåller annonslänkar

tights Stronger – top Stronger

Hörrni jag är SÅ nöjd med mina nya träningskläder! Det var verkligen ett tag sen jag köpte något som jag verkligen vill ha så det kändes så himla bra att unna sig en fin 30-årspresent. Kläderna kommer från Stronger och jag valde att köpa setet “Peace” från deras nya flowerpower-kollektion som släpptes nu i april. Och jag kan ju säga att det kommer att bli fler köp därifrån!

När jag läste storlekstabellen så skulle jag enligt den ha storlek XL (eller egentligen XXL men den har dom inte) men jag struntade i det och gick på feeling och beställde hem M. Och de satt som en smäck! Fördelen med träningskläder är ju att storlekarna är rätt flexibla och jag föredrar att dom är lite för små framför att dom är lite för stora och kasar ner när man tränar. Har inte kört något löppass i dem än men en powerwalk klarar dom finfint. Toppen som också är en sportbh är nog dock mer lämpad för lugna aktiviteter för oss med lite större byst, och jag kommer nog köra en annan bh på mina löppass, alternativt ha en under den här om jag vill vara matchy matchy i spåret.

Kvaliteten på kläderna känns härlig och som ni ser på bilden är färgerna squatproof trots att jag tog en mindre storlek. Sedan levererades dom också i en supertjusig förpackning med skyddande påsar. Jag kommer definitivt att köpa fler set från Stronger, sitter redan nu och lurar på vilken färg det blir härnäst!

Spara

Uncategorized

Min 30-årsdag

I tisdags fyllde jag 30 år. Det är en dag jag sett fram emot och bävat för så länge som jag kan minnas. Dagen var egentligen inte alls speciell. Vaknade som vanligt, tog en dusch och gick till jobbet. Jobbade en hel dag precis som alla andra dagar. Men trots att jag planerat festligheter längre fram så ville jag ändå inte låta dagen D stå helt utan firande och gå obemärkt förbi. Så jag hade samlat ett gäng av de personer jag tycker bäst om och vi hade typ “drop-in-kom-förbi-och-ta-en-öl” på Ölstugan Tullen i Majorna.

Under de tre timmar jag satt där så hann jag träffa de flesta av mina bästa vänner, åt supergod husmanskost för 100 kronor, och eftersom inte alla kom på en gång hann jag byta några ord med var och en i lugn och ro. Det hela visade sig vara ett genialiskt koncept som kändes kravlöst, avslappnat och otvunget. Och trots att jag inte träffar alla de här personerna så ofta längre nu när vi alla lämnat studentlivet bakom oss så blev jag ändå glad och faktsikt lite smågt rörd att de tog sig tid en regnig tisdagskväll för att komma bort och gratulera mig. Jag kunde inte fått en bättre födelsedag!

stil

Stronger Flower Power – tights och toppar med sommarfeeling

Inlägget innehåller annonslänkar

Igår släppte ett av mina favoritmärken, Stronger, en helt ny kollektion med Flower Power-tema! Som vanligt är allting habegärligt bortom alla gränser, men eftersom jag faktiskt fyllde hela 30 år i tisdags så bestämde jag mig nu för att äntligen göra slag i saken och unna mig ett helt set för en gångs skull. Både top och tights ligger på lådan på väg mot mig – och nu återstår bara frågan om ni kan gissa vilket? Är det Freedom, Hope, Grace eller Peace som kommer få beklä min svettiga kropp i vår och sommar?

Freedom tights & top – Hope tights & top – Grace tights & top – Peace tights & top

Ni ser ju, det är riktiga tropiska karameller som ligger och väntar på hemklickning. Sitter nu här och nästan ångrar mig och velar om jag valde rätt set, för alla är ju snygga så jag dör. Jag hoppas verkligen de kommer på rea sen så jag kan köpa allihopa, men någonting säger mig att man får vara rätt snabb, för storlekarna lär ryka ganska så fort.

Vilket set hade du valt, och vilket tror du att jag valde?

vardag

En inrutad vardag

Dagarna går i ett här känns det som. Jag försöker hinna med att träna mellan varven, men den här veckan är livet synnerligen monotont och inrutat. Har bara hunnit med ett halvdant bröstpass och en powerwalk. Tur att jag får ett litet break imorgon då jag ska på utbildning med jobbet och därefter åka på roadtrip till syrran i Borås. Ska bli så kul och mysigt! Vi ska käka tacos och spela Guitar hero, precis som i gamla tider!

Btw det här är det första blogginlägget NÅGONSIN som jag författar helt och hållet från mobilen, med mobilbild redigerad i Snapseed och allt! Cred till mig som verkligen älskar min desktop tycker jag hehe.

Vad ska du göra i helgen?

vardag

Snapshots från förra veckan

Förra veckan hade jag en av mina bästa veckor på länge. Jag var ute och spelade biljard med en vän i onsdags, firade en av mina bästa vänners födelsedag på lördagen och fick till inte mindre än fyra träningspass! Min träningsstrategi är rätt enkelt just nu: boka så många träningsdejter som det bara går. För mina vänner har jag nu blivit “tjejen som tränar” och alla vill köra pass med mig haha.

Så jag har en kompis som jag kör bröst och axlar med, en kompis som vill bygga rumpa som jag kör ben med, och så har jag en kollega som jag tränar mage med och ytterligare en kompis som jag kör kondition och powerwalks med. Jättesmidigt sätt att träffa sina vänner oftare mitt i ekorrhjulet och samtidigt komma iväg till sina pass. Dock kör jag alltid löpningen själv, och nu när solen börjat titta fram under dagarna så börjar det faktiskt suga i springtarmen. Soon!

vardag

Det var ett tag sen nu

Hej igen bloggen! Det var ett tag sen vi hördes nu. Jag tog helt enkelt en mer eller mindre ofrivillig paus från sociala medier ett tag, för kände att det gav mer ångest än något annat. Ålderskrisen fortsätter, och nu är det mindre än 3 veckor till 30-årsdagen. Tankarna om min framtid snurrar, och jag har tagit en del beslut som 29-åriga Emma egentligen inte alls gillar, men som 30-åriga Emma känner är helt rätt. Jag har rensat hemma, utvärderat mina relationer, gjort en ekonomisk plan för framtiden och börjat pensionsspara. Och idag var jag på arbetsintervju för ett chefsjobb. Tänka sig.

Men sanningen är att jag saknar bloggen. Jag saknar att bara kunna ranta av mig saker, precis som jag gör nu. Jag blir allt mindre bekväm i den smala träningsnischen, och känner att nu när inte träning upptar all min vakna tid så vill jag dela med mig av annat också. Jag drömmer om så mycket och livet innehåller så mycket, att det känns nästan som att stympa sig själv att avstå från att ta med det i bloggen. Den fyller ju faktiskt 10 år nu i sommar, och jag känner att det är dags att återgå till dess ursprungssyfte: att vara min digitala dagbok på nätet.

Jag tänker definitivt fortsätta att driva den som mitt företag. Dom säger ju till och med att just ökad autenticitet och personlighet är ett vinnande koncept för framtiden. Men jag tänker om det är så så är det bara en bonus. För det är bloggens själ jag vill hitta igen, och att den ska spegla min själ. Därför får ni idag en helt vanlig, hederlig, klassisk sovrums-selfie i dagsljuset som skiner in genom fönstret så här en vanlig fredagsförmiddag innan jag drar iväg till jobbet. Framtiden känns ljus.

hälsa

Vägning – vecka 9

Jag tänkte bara kika in och uppdatera er om hur det går för mig. Efter 3 veckors luftrörskatarr med efterföljande förkylning varav jag var sjukskriven 10 dagar, så känner jag äntligen att jag börjar återhämta mig. Men min kropp har tagit ganska så mycket stryk. Mitt immunförsvar är utmattat av alla virushärjningar och rundor med antiinflammatorisk medicin, och jag har fått massor av eksem och en kvardröjande hosta och trötthet i hela kroppen. Jag har inte tränat ett enda pass under hela februari, och klättrar på väggarna här hemma. På lördag tänkte jag dock försöka ta mig till gymmet för ett lugnt styrkepass. Längtar!

I perioder har jag haft noll aptit, och andra stunder har jag tröstätit mängder av skräpmat. På det stora hela har det blivit plus/minus noll på vågen, så jag är ändå nöjd. Det är faktiskt ganska fascinerande hur väl jag lyckas hålla min vikt trots alla möjliga svängningar i kostvanorna. Det är just det som är problemet dock, att ju längre en haft samma vikt desto svårare är det att ändra den, varken upp eller ner. Jag har vägt mellan 85 och 95 i över 5 år nu, och om jag någonsin ska lämna den har platån så är det liksom dags att börja göra något. Men här kommer iallafall veckans mått:

  • Vikt: 90,8 kg
  • BMI: 31,8
  • Midjemått: 94,3 cm
  • Midja/höft-kvot: 0,79
  • Kroppsfett: 42,7 %

Eftersom jag fyller 30 om en månad så har jag så sakteliga gått in i en existentiell kris. Är det verkligen här jag vill vara när jag blir vuxen på riktigt? (för ja, som 20+ har jag inte vart vuxen någonstans) Det finns många delar av mitt liv där jag önskar att jag gjort annorlunda val tidigare, men nu är det som det är och det tjänar liksom ingenting att gräma sig över det förflutna. Det enda som finns är framtiden, och den har jag ju all makt att påverka. Samtidigt som den här krisen sliter mitt sinne i tu så spirar en målmedvetenhet här inne som jag när vid varje chans jag får. Som jag redan kungjort i tidigare inlägg: 2018 är mitt och förändringarnas år. De första 30 åren var bara övning, nu börjar livet på riktigt!

vardag

Hjärnan säger go men lungorna säger no

De senaste dagarna har jag legat hemma däckad i luftrörskatarr, en hemsk och frustrerande sjukdom, speciellt i kombination med förkylningsastma. Jag blev sjuk förra veckan med lite feber och halsont och bestämde mig för att sjukskriva mig en dag och vila. En dag blev till hela helgen, och ytterligare tre dagar and counting. Har inte vart på jobbet på snart en vecka. Istället sitter jag instängd i min lägenhet och har sett igenom alltför många säsonger av olika serier och svurit över den här förbannade hostan som vägrar ge med sig. Lungorna är fulla med slem som är segt som klister, och sova är ett minne blott. Jag är helt utmattad av att bara få slumra korta stunder mellan hostattackerna och en så simpel uppgift som att gå ut med soporna gjorde mig så andfådd att jag var tvungen att sätta mig ner och andas i en kvart. Bilden av mig själv som långdistanslöpare är allvarligt tilltufsad.

Idag är första dagen då jag känner mig någorlunda frisk, men håller mig borta från jobbet för att inte smitta mina kollegor och orsaka ännu mer kaos i bemanningen mitt i vabruari. Men hostan sitter, så idag blir det jag som uppsöker närmsta apotek för att inhandla deras mest potenta slemlösande. Sedan ikväll har jag en romantisk middag inplanerad, men får se om det blir något med det. Jag drömmer mig ut i den fina solen och krispiga snön, och fantiserar om att återupprepa den härliga skogspromenaden jag tog förra veckan då jag tog bilderna i det här inlägget. Skulle väl få en astmaattack och dö om jag försökte. Jag är väl dömd att ruttna bort här inne med en rastlös själ och en röst som en gammal whiskeyhäxa samtidigt som jag kollar igenom varenda romantiskt drama jag kan hitta i desperata försök att gråta slemmet lite mer lättflytande. Over and out.

Spara

träning

#hundratusenträningspass

Hundratusen träningspass

Alltså det här är ändå ganska coolt. Idén som jag och Träningsblogga-Ida kläckte för drygt ett år sen tog verkligen fart, och vi lyckades att samla in över 10 000 kronor till musikhjälpen förra året genom facebookgruppen Tiotusentusenträningspass. Men i år kör vi ännu mer, och har slängt på en extra nolla. Jag vill egentligen bara passa på och tipsa er om facebookgruppen där alla delar med sig av sina pass, från hemmaträning på vardagsrumsgolvet till tuffa långpass i snö och rusk. Alla bestämmer själva vad de räknar som träning, men vårt gemensamma mål är att tillsammans träna hundratusen träningspass och sedan skänka en krona för varje pass vi tränat under året. Inte fy skam!

För mig blev det ynka 10 pass i januari, och om den här förkylningen håller i sig lär inte februari bli så mycket bättre. Men många bäckar små och om 10 000 personer alla tränar 10 pass så har vi ju nått vårt mål direkt! För att inte nämna vilken himla pepp det är att se att alla kämpa på i gruppen och nu över ett och ett halvt år senare så är gruppen mer aktiv än någonsin. Alla är välkomna att delta, det är bara att klicka in och börja träna! Man kan även dela med sig av sin träning i sociala medier, och då får man gärna tagga med #hundratusenträningspass så kan vi gå in och gilla och peppa varandra. Jag blir iallafalla sanslöst taggad på att träna nu!

Här är en länk direkt till facebookgruppen!

träning

Rutin eller resultat – om träning och periodisering

En förkylning river i min kropp just nu, liksom merparten av min umgängeskrets, så träningen är lagd på hyllan för tillfället. Men jag saknar den! Det kliar i fingrarna av att se mina medlemmar på gymmet svettas hela dagarna medan jag är fast bakom receptionsdisken. Detta i kombination med en utbildning vi hade förra veckan som gav mig lite nya perspektiv har fått mig att börja fundera lite.

Jag har aldrig haft förmågan att vara så fokuserad och strikt i ett träningsschema att jag kan se specifika resultat. När jag marathontränade för 1,5 år sedan så visst blev jag snabbare och kroppen förändrades, men det var vaga förändringar över väldigt lång tid, som var omöjliga att koppla till en viss del av min träning. Det var mer ATT jag tränade som helt enkelt gjorde mig mer… vältränad.

Jag gillar att springa lopp och prestera bra tider. Men jag tävlar inte mot mig själv tillräckligt ofta för att det ska vara något problem att sänka sitt pers med några sekunder varje gång, så länge jag håller igång träningen emellan. Jag är såpass långt ifrån min fulla fysiska kapacitet att jag har gott om marginal att ta av utan att ta till en massa trick, så länge träningen blir av. Jag menar, min senaste halvmara låg på över 2,5 timma. Det ska till många halvmaror med löpträning emellan innan jag börjar närma mig gränsen för vad jag klarar av.

Och här kommer min poäng: jag tränar inte för att få resultat. Jag tränar för den självuppfyllande känslan av styrka, njutning och kompetens som kommer när jag tränar. Jag kommer blir snabbare, starkare och få större muskler oavsett om jag kör maxstyrka, bodypump eller långlöpning. För rent fysiskt sett är jag fortfarande en nybörjare inom träning. Min träningsbakgrund är varken lång eller hård, och det är många år tills jag börjar behöva hålla på med saker som periodisering, bulk/deff och formtoppning för att nå mina blygsamma träningsmål.

Jag har därför dragit slutsatsen att det här med att träna på en sak i taget inte är för mig. Det är bäddat för att hela tiden ändra om i sitt träningsschema lite på måfå så fort man inte får omedelbara resultat. Och det är precis motsatsen till vad jag, och de allra flesta med mig, behöver. Jag behöver kontinuitet, vanor som är hållbara och ordentligt med marginal till gränsen mellan att träna för nöjes skulle och träningsfixering. Jag vill bara göra mina pass och våga lita på att de funkar. Sen, om 5 år, när jag tränat regelbundet länge, länge och hamnar på en riktig platå, DÅ kan det vara lämpligt att börja mixtra med träningsupplägget. Om det fortfarande är viktigt för mig att komma under 2 timmar på halvmaran vill säga. Och om jag inte trivs alldeles för bra med min mediokra allround-rutin att jag helt enkelt fortsätter mer den.

Hur ser du på din träning? Föredrar du rutinen eller resultaten?