livsstil

10 år sedan studenten

Vet ni, idag är det exakt 10 år sedan jag tog studenten. Det är en svindlande tanke! Har jag redan vart vuxen i 10 år?! Samtidigt som det känns som oceaner av tid där emellan så känns det samtidigt som om det var igår. Vissa stunder känner mig fortfarande lika ung, lika oerfaren och lika dåligt utrustad och förberedd att ta mig an vuxenlivet. Efter flyttkaoset i helgen och en vecka på en av mina vänners soffa så känns det precis som att flytta hemifrån igen. Det känns inte som jag kommit ett dugg närmare den där drömmen om en stort fint eget hem, massa pengar och en stabil tillvaro, än jag var den dagen jag sprang ut genom skolans dörrar i min vita lilla marängklänning.

Men även om jag inte följt det traditionella mönstret “jobba-resa-plugga-villa-volvo-barn” så har jag ju faktiskt upplevt en hel del. Jag har överkommit mängder av svårigheter och känner att jag kanske äntligen börjat karva ut en nisch i samhället där jag får plats. Jag har spenderat 6 år på universitetet och haft the time of my life, utvecklat mina förmågor, fått vänner för livet och landat tryggt i mig själv och den person jag är. Jag har startat ett företag, utbildat mig till löpcoach och förra året vid den här tiden landade jag min allra första fastanställning och har fått mängder av positiv feedback på jobbet. Jag har utformat och lanserat en nybörjarkurs i löpning som redan är halvvägs igenom, och redan så har jag börjat få förfrågningar om grupper till hösten.

Jag har flyttat 6 gånger, haft tre långa förhållanden, mängder av jobb, tagit över 300 högskolepoäng och återfunnit kärleken till löpning. Och livet har ju faktiskt bara börjat. För de här 10 åren är ju ingenting mot de förhoppningsvis 50 åren jag har kvar av livet. Om det är sant som de säger att livet börjar vid 30 så tänker jag inte vara den som sitter på arslet och tittar på. På lördag ska jag flytta igen, och sedan börjar mitt livs första betalda semester. Och på något vis känns det som om även om jag kanske inte åstadkommit alltför mycket på utsidan så är den inre resa jag gjort sedan studenten så otroligt mycket mer värd. Jag är ingen tonåring med nerverna utanpå längre, utan jag är faktiskt helt och fullt en vuxen människa, redo att ta sig an världen på mina egna villkor. Och jag ser VERKLIGEN fram emot det!

You Might Also Like...

10 Comments

  • Reply
    Ida (Träningsblogga)
    May 31, 2017 at 2:40 pm

    Idag såg jag återigen mina egna elever ta studenten. DET är svindlande må du veta! 😀

  • Reply
    Annika
    May 31, 2017 at 3:28 pm

    ..ni är så unga båda två!
    Här stryker man in på 43 snart och tänker att nästa steg är 50. Det är svindlande!

  • Reply
    Inger
    May 31, 2017 at 6:25 pm

    Jag är 55 och livet är fantastiskt och jag har också hittat kärleken till löpningen. Dessutom får jag mina elevers barn i mina klasser numera.

  • Reply
    Nea
    June 1, 2017 at 6:21 pm

    Först grattis till din blogg, löpargrupp och alla fina löparprestationer! Hoppas att du inte blir kränkt men kan det vara så att du har svårt att slutföra saker? Jag menar att ta hundratalet högskolepoäng utan examen är ju rena självmordet.. Univetsitetet är inte meningen att bara vara en plats där man festar och har roligt, utan examina kräver också hårt arbete. Kan det här ha samband med dina svårigheter att gå ner i vikt??

    • Reply
      Emma Hällbacka
      June 4, 2017 at 11:09 pm

      Det är verkligen inget självmord!! Jag har fått ut så extremt mycket av min universitetstid att jag inte ens är ledsen för CSN-lånet. Det som är viktigt är vad man har lärt sig, inte vad som står på pappret. De skillsen som jag har fått i vetenskapliga metoder, projektledning, problemlösning, kommunikation, abstrakt tänkande, källgranskning, administration, för att inte nämna allt jag lärt mig av att jobba ideellt i studentkåren, från att städa toaletter på puben till att medverka i fakultetsstyrelsens beslutsprocesser, starta och driva igång studentföreningar, leda mottagningen, prata inför hundratals människor, knyta kontakter och lära mig bemöta alla möjliga typer av människor och bygga upp tolerans och empati, bygga upp mina språkkunskaper och öva mig på att gång på gång kastas utanför min comfortzone är saker som jag värderar högre än alla examina i världen. Och jag har absolut inga problem med att avsluta saker som inte längre fyller sitt syfte 🙂 Mina svårigheter att gå ner i vikt handlar om helt andra saker, för där går jag emot min egen vilja till skillnad från när jag valde att sluta plugga då jag följde min vilja.

      • Reply
        Charlotta
        June 4, 2017 at 11:25 pm

        Alltså Emma, jag som känner dig lite (iaf online) vill inflika att du är en grym inspiration. Får absolut inte intrycket av att du inte skulle kunna slutföra saker, snarare tvärt om. En person med mer driv får en leta efter. Länge. <3 Innan en kommenterar får en väl också reflektera lite över att en endast ser en bråkdel av en persons liv genom en blogg.

        • Reply
          Emma Hällbacka
          June 4, 2017 at 11:44 pm

          Ah alltså jag har ibland svårt att avsluta saker som jag startar, men det handlar ju mer om att jag inte längre ser syftet med dem. Jag valde ju att plugga för att jobba inom en viss bransch, men när jag inte längre ville jobba i den branschen så var det väl mer logiskt att sluta plugga än att försöka jobba heltid och skriva exjobb samtidigt bara för att få en examen jag inte kommer ha användning av. Jag menar, hela meningen med livet är ju att följa sitt hjärta och hitta sin egen väg 🙂 Och när hjärtat ändrar sig så får jag vackert följa efter, eller förbli stressad och olycklig.

          • Charlotta Holding
            June 7, 2017 at 7:46 pm

            Precis! 🙂 Att våga göra sådana val är en grym styrka!

  • Reply
    Beatatjata
    June 2, 2017 at 3:49 pm

    Tjugo år sen. Det är TJUGO ÅR SEDAN jag tog studenten. Jag är pensionär. Jag är antik. Jag är bättre än någonsin :-). Helt sjukt vad livet travar på. Tack o lov, alternativet vill jag gärna vänta med femtio år till…

  • Reply
    Mari
    June 3, 2017 at 1:59 pm

    Fina du! Tänka sig vad en hinner med trots att tiden bara rusar iväg 🙂

  • Leave a Reply