träning

Anmäld till Sylvesterloppet 2017

Jag har alltid varit en dam av traditioner. Och en av de absolut bästa traditionerna jag har skapat mig det senaste är att springa Sylvesterloppet genom Göteborg på nyårsafton. 10 kilometer i friskt vinterväder som sätter rosor på kinderna är alltid den absolut bästa uppladdningen för en riktigt grym nyår. Och i år tänkte jag att det skulle bli tredje gången gilt!

Loppet som gjorde mig till löpare

När jag tänker efter så är faktiskt Sylvesterloppet 2015 mitt första lopp i modern tid, och det som verkligen gav mig mersmak på löpningen igen efter många år utan märkbar träning. Lyckan när jag sprang min första mil på tusen evigheter utan att stanna var total, och året därefter pressade jag ner tiden med hela 3 minuter – utan klocka och GPS! I år tänkte jag försöka plocka ytterligare 6 minuter och försöka komma under 1:05 på milen – det borde gå!

LÄS MER:
>> Racerapport Sylvesterloppet 2015
>> Racerapport Sylvesterloppet 2016

Jag har precis skickat in anmälan och swishat iväg startavgiften så nu är det bara att börja köra. Jag som inte alls var taggad på löpning just nu inser att jag nog är en riktig löparsjäl trots allt, för plötsligt börjar det spritta i benen. Vill ner till gymmet och köra intervaller på bandet NU! Och sen dra av åttan i Skatås och flyta fram genom det gyllene höstlandskapet.

Milen är en tuff distans

Jag märker verkligen hur ett mål som det här, som är hyfsat nära i tiden, som är realistiskt men rejält utmanande, verkligen kickar igång min motivation. Målet att bli snabb på milen är inget som går av för hackor; det är en väldigt tuff distans. Jag tycker millopp är mycket svårare än halvmaran, för på milen måste man vara på hugget hela tiden. Det finns inte utrymme för toapauser eller “vilo-jogg” utan all in från start till mål.

Håll utkik, för på fredag tänkte jag dela med mig av min träningsplan för att göra det här till min snabbaste mil någonsin!

You Might Also Like...

1 Comment

  • Reply
    hopihopi
    October 12, 2017 at 7:58 am

    Milen är verkligen en jobbig distans! Det är för fullt hela tiden, det finns inget utrymme för vila. Vid 6-7 kilometer brukar de negativa tankarna dyka upp för mig, varför gör jag det här? Det är jobbigt, det är tungt och det är fortfarande långt kvar till mål 🙂

  • Leave a Reply