lifestyle

Att offra lyckan för hälsan?

Min diet har under stora delar av 2017 gått på autopilot. Det var väldigt mycket annat som upptog mitt fokus än just mat och vikt, och det hela mynnade ut i en spontan viktnedgång på nästan 10 kg. Nu står jag här med extremt blandade känslor. För visst är 10 kg ganska mycket, men jag är fortfarande långt ifrån min idealvikt. Och att gå ner i vikt genom att vara ute och festa, hoppa över måltider och jobba och sova så mycket att man inte hinner äta är inte det mest hälsosamma sättet. Trots detta och allt kaos som 2017 förde med sig så var det dock en grymt bra tid, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt av varje sekund. Att leva för dagen, äta det jag var sugen på när jag var sugen på det, och samtidigt gå ner i vikt – vad kan gå fel liksom?

Jo det som kan gå fel är att plånboken får lida. Utemat är snordyrt och speciellt för en låginkomsttagare som mig. Att festa istället för att sitta hemma och äta godis är också snordyrt, och det påverkar sömnen och hälsan på andra sätt. Näringsstatusen får lida, för även om thaimat och sushi är gott så är det alltför enformigt och med en snedfördelad näringsbalans. Tiden som finns kvar när man roar sig dagarna i ända är knapp, och saker som städning, matlagning och träning hamnar på efterkälken. Men samtidigt så är den nyttiga maten jag äter nu, med kött, fisk och ekologiska grönsaker minst lika dyr. Och städa tycks jag ju inte få för mig ändå.

Och nu sitter jag här, med löftet till mig själv om att verkligen satsa på mig själv i ena handen, och längtan tillbaka till det bekymmersfria livet i andra. Det blir ju inte bättre av att mitt nya liv, där jag lagar matlådor och sköter mig, gör att jag blir sötsugen och uttråkad, och går in i någon sorts omedelbar depression där tankar som “nu ska mitt liv vara så här tråkigt och meningslöst för alltid” snurrar tillsammans med besattheten av mat och kalorier. Eller för den delen att mitt dagdrivarliv när man räknar på det inte alls är dyrare i längden eftersom jag äter mindre, och dessutom gick jag ner i vikt då.

Det har gått så långt att jag, bara två dagar in i “mitt nya liv” funderar på att skita i alltihopa. Jag vet ju att det inte finns några quickfixes. Hade jag vetat att det bara handlade om 5 veckor hade jag ätit jord och druckit batterisyra om jag måste, men jag vet att det här är något som måste hålla på i många år för att ge verkliga resultat, och då kommer paniken. Är den höjning i livskvalitet som en nyttigare livsstil kan ge något som verkligen är värt den här enorma uppoffringen? (och nu menar jag inte att byta thaimat mot sallad är en enorm uppoffring utan hela den här tanken på att STYRA UPP sitt liv, jag vill liksom inte vara uppstyrd) Jag kommer aldrig få reda på det om jag inte försöker, men är verkligen mina bästa år värda att slösas bort på att rita kostscheman och diska berg av matlådor, ens OM det funkar?

Jag har ju själv sett svart på vitt vad som krävs för att jag ska må riktigt bra – och det är inte att leva ett liv som är så inrutat att man kan spela schack på det. Jag blir fan galen.

Hur tänker ni kring det här?

You Might Also Like...

13 Comments

  • Reply
    Johanna
    January 23, 2018 at 14:43

    Jag hoppas att du hittar din väg att gå, det behöver inte vara svart eller vitt. Jag tänker själv att jag ska leva efter att jag kan “ha/göra allt” men inte alltid och inte för mycket. Vill jag festa så gör jag det, men inte alltid bara någon gång ibland. Vill jag inte träna så gör jag inte det, fast inte så ofta. Jag lagar i princip alltid mat och äter sällan ute. Då vet jag vad jag får i mig, oavsett om det av andra räknas som “nyttig mat” eller inte.

    Lycka till, jag tror Du kommer att hitta just din balans, men låt det ta tid om det behövs :)

    • Reply
      Emma Hällbacka
      January 23, 2018 at 15:21

      Ja du har såklart rätt, det gäller att hitta en balans. Problemet är att tanken på balans stressar mig mer än något annat. Det innebär liksom för mig att man inte kommer någonvart, man bara balanserar mittemellan det man vill ha och det man behöver utan att ha varken eller. Blir typ galen på sånna här tankar haha!

      • Reply
        Johanna
        January 24, 2018 at 12:08

        haha, balans.. Jag brukar nog oftast egentligen inte använda balans, men jag ibland. Det är lite som du säger, just balans kan stressa och det vill jag komma ifrån. Jag har fått jobba med mig själv kring detta tidigare, att inte vara så jäkla duktig och ha allt på ett visst sätt. Jag själv gick och pratade med en person drygt ett år nästan 1 gång varje månad. Nu har jag en mer avslappnad inställning, mer flexibel och gör det jag känner för. Man kan kanske säga att jag är i balans, men jag använder mig inte av det uttrycket.

        • Reply
          Emma Hällbacka
          January 24, 2018 at 19:06

          Låter som en riktigt klok inställning! Hoppas jag också kommer dit någon dag :)

  • Reply
    Madde
    January 23, 2018 at 16:41

    Tänker lite att det ena inte ska utesluta det andra. Lever man sunt 80% så kan man slarva 20. 😁 lycka till

    • Reply
      Emma Hällbacka
      January 23, 2018 at 17:28

      Ja så är det! Problemet är att jag har inte lust att leva sunt en endaste procent haha!

  • Reply
    Happy
    January 23, 2018 at 16:55

    Lyxa till livet på andra sätt än via mat och dryck? Vad tycker du är roligt att göra? GÖr mer av det! Man kan träffa kompisar över en kopp te. Bjuda hem kompisasr på matlagningskväll och laga nyttigaremat?
    Och det är alltid bra att ha en undantagsdag i veckan, om inte annat för hjärtat och själen och den delen av kroppen måste också orka med.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      January 23, 2018 at 17:38

      Jo alltså det är klart man kan göra andra grejer med, men det gör jag redan. Jag älskar att träna och sedan käka frukost med mina kompisar liksom. Det är just det här inrutade, med matlådor, bestämda rutiner och förbud och “unna”-dagar som jag inte klarar av. Jag vill kunna göra vad jag vill just när det faller mig in liksom. Om jag känner för att festa en tisdag men käka nyttigt i helgen så vill jag kunna vara spontan och vända på steken liksom. Hoppas du fattar vad jag menar haha, blir förvirrad av mig själv ^^

  • Reply
    Jessica
    January 24, 2018 at 17:21

    Jag tycker det är intressant att läsa dina tankar om kost och uppoffringar. Jag gjorde en stor förändring för 6-7 år sedan när jag började med LCHF efter att mitt sockerintag eskalerat och godis, kakor och glass utgjorde större delen av min kost. Jag tänkte också i termer om uppoffring och begränsning då, men i själva verket är det faktiskt tvärtom. Ja, jag äter inte vissa saker, men jag har samtidigt lagt till saker i min kost jag inte åt tidigare (Hej grönsaker, ost och fröknäcke!) och jag mår så mycket bättre. Träffar jag vänner är det viktigare att vi umgås än att vi äter samma sak. Jag ber om små förändringar i menyn på restaurang och de flesta av mina vänner anpassar bjudmat till mig, precis som de gör för vegetarianer, gluten- och laktosintoleranta tex. Alternativt tar jag med egen mat. Hoppas du hittar nåt du landar i.

  • Reply
    Mattias Skoog
    January 25, 2018 at 07:51

    Med risk för att låta hård så är mitt råd till dig helt enkelt: Skärp dig! :)

    Sluta vela fram och tillbaka och hoppas på att en magisk kostlösning ska dyka upp.
    “Att offra lyckan för hälsan” låter väldigt mycket mer dramatiskt än vad din situation förefaller vara, ta ett par djupa andetag och se på saken nyktert och rationellt så kommer du inse att du inte måste gå all-in på alla hälso- kost- och träningsregler resten av livet för att öka din livskvalité.

    Du behöver inte göra matlådor till alla dagar i veckan HELA livet men som en kickstart så kan det vara bra att göra det ungefär de där 5 veckorna du skriver om och sen fortsätta i den mån du känner att det blivit en vana eller inte. (Många rätter går att frysa in om du istället väljer att äta ute en dag istället för att äta din matlåda.)

    Jag tycker på det hela taget att du ska försöka hålla dig i skinnet i 4-5 veckor och följa din stränga plan för att sedan släppa upp, utvärdera och ta med dig de delar av det stränga livet som du känner att du ändå trivs med.

    Inga vanliga motionärer lever så asketiskt och nitiskt men de kan applicera detta på sitt liv under några veckor för att ge sig själv en chans till omstart och bättre välbefinnande.

    Jag är ingen expert (långt ifrån) men jag tror på att stanna upp ibland och försöka se vad som får en att må bra, vad som inte får en att må bra och vad som skulle kunna få en att må bättre.

    Hoppas du hittar ett sätt, jag hejar på dig!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      January 25, 2018 at 08:21

      Du har såklart rätt i det du säger :) Min personlighetstyp är en som aldrig ser längre än näsan räcker, och om jag tänker fem veckor med matlådor så förvandlar min hjärna omedelbart det till en evighet av matlådor och aldrig ska jag kunna äta vad jag vill igen. För jag kan ju liksom inte backa, och gå tillbaka till en sämre livsstil igen. Då har jag ju misslyckats liksom. Men jag jobbar vidare med de här spökena, så får vi se vad det mynnar ut i!

  • Reply
    Madelene Gustavsson
    January 25, 2018 at 20:05

    Vill du så kan du! Motivation är nyckeln till ALLT! Och vill du inte så fortsätt göra det du trivs med, Varför leva nyttigt/nyttigare om man inte vill?:)

  • Leave a Reply

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.