träning

Att springa i skogen vs stan

Springa i skogen vs stan

Jag har nu vart stadsbo i drygt en månad, och jag kan meddela att citylivet innebär många fördelar. Att bo på gångavstånd från stadens nattliv är en av dem, att det finns affärer och matställen öppna dygnet runt en annan. Det är nära till allt, det är gott om kollektivtrafik och framförallt så har jag nära till mina vänner. Det är också nära till gymmet, till havet och till alla ställen där vi brukar hänga, som Slottsskogen. Jag kan gå i princip överallt på en halvtimma. Så långt allting gott.

Men något som jag INTE gillar är frånvaron av skog. Kroppen trenger skog! Här finns bara asfalt så långt ögat når. De naturområden som ligger inom lagom löpavstånd är fyllda av asfalt och folk, och vill jag känna grus under fötterna så får jag springa många kilometer först. Hittills har jag ju åtminstone haft min löpgrupp som gjort att jag tvingats åka kollektivt bort till Skatås för att spendera en välbehövlig timma i naturen, men nu när sista passet är gjort – hur ska jag då lyckas övertala mig själv att åka dit?

Springa på asfalt eller grus

13e augusti får jag tillgång till mitt nya hem, och då är fan det första jag ska göra att ge mig och springa runt Härlanda tjärn igen. Jag kommer komma från ett annat håll än jag brukade den här gången, men det är ändå bara uppvärmningen. Jag saknar så oerhört mycket att bara vara några minuters promenad från tystnad, vatten och stigar. Så ja, även om livet i Göteborg är härligt på många sätt så kommer jag nog aldrig att bli den stadsbo jag så hett önskade att jag var i tonåren. Jag får helt enkelt offra den där extra stunden på bussen varje dag för att själen ska må bra. Det får det vara värt.

Är du stadsbo eller lantis?

You Might Also Like...

8 Comments

  • Reply
    Birgitta Wallenborg
    July 6, 2017 at 11:41 am

    Jag är nog en hybrid och gillar bägge delarna. Att springa i en riktig granskog med öronbedövande fågelkvitter och att springa sent en kväll i en nästan öde stad har bägge delarna sin tjusning.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      July 6, 2017 at 9:42 pm

      Åh läskigt att springa i stan på natten haha!

  • Reply
    Trail & Inspiration
    July 6, 2017 at 9:13 pm

    Sjukt mycket lantis! Och jag har insett det ännu mer nu när jag bor i stan…. 😮

    Kram M

    • Reply
      Emma Hällbacka
      July 6, 2017 at 9:42 pm

      Ja verkligen samma här :O

  • Reply
    Clean Eating by Annika
    July 7, 2017 at 4:38 pm

    Håller helt med dig om det där behovet av naturen. Vi bor på landet men det krävs ändå att man aktivt tar omvägar för att komma till skog och mer lummiga områden. Ibland när jag är ute och går så stannar jag och bara lägger handen på en mossig sten och njuter 🙂 känns så skönt att “jorda”.

  • Reply
    Ammis
    July 8, 2017 at 9:36 am

    Springer hemikring vilket är på landet. Kan välja både asfalt och stigar. Har aldrig bott i en storstad, sprungit lite i städer. Kan vara kul någon gång ibland. Men jag blir nog stressad över folk. Trivs med att springa i min ensamhet och titta på naturen.

  • Reply
    Caroline
    July 12, 2017 at 9:14 am

    Vet hur det känns, bor man centralt i Göteborg så är det långt rent mentalt till skogen även om det egentligen bara är ett par kilometer. Speciellt om man som jag är uppvuxen i skogen.
    Om du bor nära Slottsskogen så är det inte så värst långt till Änggårdsbergen med många fina stigar och grusvägar i alla fall 🙂

  • Reply
    Fitnessfia
    July 16, 2017 at 2:21 pm

    Jag älskar att springa i skogen och det är mycket bättre för mina benhinnor. Annars gillar jag att springa runt vatten, som det finns gott om i Stockholm. (och andra städer för den delen med).

  • Leave a Reply