Menu
lifestyle

Bloggen fyller 12 år, och jag vänder blad

Min sommar hittills har varit helt fantastisk. Jag har vart ledig 6 veckor i rad, vilket typ inte hänt sen jag gick i gymnasiet, och nu börjar semestern närma sig slutet och jag känner mig så himla redo för den här hösten. Än finns det ett par dagar kvar att krama ur det sista av, och dom säger att solen ska hålla i sig i helgen, men jag är just nu mer redo än någonsin att gå tillbaka till jobbet. Den här gången är det utan permittering, och jag ska jag jobba heltid för första gången sedan i mars. Jag vill så gärna kavla upp ärmarna och visa vad jag går för!

Vid sidan av detta har jag även kommit in på två program på högskolan. Jag är ju den eviga studenten, som varken kan släppa själva studierna, eller studentlivet runtomkring. Det är bara en sådan fantastisk kultur, och jag älskar att utvecklas professionellt samtidigt som jag lär känna nya människor! Jag har kommit in på Datorstödd Fysikalisk Mätteknik som är ett program på halvfart som går på kvällstid över 4 år. Detta program riktar sig till just yrkesverksamma ingenjörer och är gjort för att passa in på oss som redan jobbar kontorstider, men som vill fortsätta utvecklas. Jag är väldigt taggad för det här, för jag kommer att läsa en del programmering, men också en hel del elektronik och ellära, samt hur man kombinerar de två områdena för att bygga kompletta små microcontrollers. Hur kul?!

Den stora utmaningen är dock att jag även kommit in på Civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik på Chalmers. Detta är alltså en utbildning som går på helfart över 5 år, och ingenting som man kan eller bör kombinera med ett så krävande heltidsjobb som jag har. Däremot så har jag ju faktiskt redan läst majoriteten av kurserna redan, under min tid som fysikstudent på Göteborgs Universitet, och jag har möten inbokade med studievägledare om hur jag ska göra för att kunna tillgodoräkna mig så mycket som möjligt, och sedan förhoppningsvis bara ha i princip masterdelen kvar innan jag blir civilingenjör. Jag är dock medveten om att det här inte är något man gör i en handvändning, utan jag räknar med att det kommer att ta i princip 5 år, trots att jag egentligen bara har ca 2 års studier på programmet som måste göras. Men vem minns en fegis? Jag måste ju försöka! Ingenting sporrar mig så mycket som en utmaning, det vet ju ni som läst här ett tag.

En annan aspekt av det hela är att bli Chalmerist. I 12 år har följande konversation upprepats i det oändliga med i princip alla nya bekantskaper:

“Vad har du pluggat?”
“Fysik.”
“På Chalmers?”
“Nej, på GU”

Och nu ska jag plötsligt behöva ändra i det scriptet. En liten förändring som symboliserar en stor identitetskris, som är både läskig och rolig. Som mångårig alumn ska jag nu bli “nollan” igen och slussas runt i välbekanta korridorer av personer som är 10 år yngre än mig. Helgerna kommer troligtvis att spenderas till stor del med de här personerna, då plugg och fest står på agendan, iallafall nu under de 4 kommande mottagningsveckorna. Det kommer bli ett jäkla pussel att få ihop alltihopa, och därför har jag nu bestämt att det är dags att kicka igång den här gamla dammiga bloggen igen, för att samla tankarna och skriva av mig. Som singel och med begränsat med tid för umgänge med vänner så behöver jag ett litet andningshål i vardagen, och vad passar då bättre än min gamla trogna följeslagare? Bloggen, som nu i dagarna fyller 12 år. Jag startade ju den inför mina första stapplande steg på Universitetet med noll högskolenpoäng på CV:t, och nu när jag börjar ett nytt kapitel tänker jag att den får fortsätta hänga med. Hur ska jag annars kunna kolla tillbaka på mina 30’s och minnas allt som hände sen när jag är gammal?

Så med det sagt så tänkte jag att jag återintroducerar mig och bloggen i era liv, och er i mitt, med en minikavalkad av bilder från min sommar. Det är tre dagar kvar på semestern och som ska tas tillvara till max. Och hörni, på återseende!

No Comments

    Leave a Reply

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.