lifestyle

Dagen då jag bröt dieten

Dagen då jag bröt dieten

Jag måste bekänna en sak…

I tisdags bröt jag min diet. Jag ville inte skriva om det förrän jag visste vad det skulle få för långsiktiga konsekvenser. Men jag har nu sansat mig och vart tillbaka på banan i två dagar, så jag misstänker att det bara var ett litet nybörjar-slip. Ingenting som påverkar min vikt eller mina långsiktiga mål med andra ord. Men jag tänkte ändå berätta för er, dels för att jag vill vara helt ärligt, och dels för att jag verkligen lärde mig något om mig själv som jag vill dela med mig av.

Jag kan inte stå emot frestelser oförberedd

Jag vägrar klanka ner på mig själv för att det hände, för jag är bara människa, och med någon form av mat- och sockermissbruk i bagaget så är det lika svårt för mig att stå emot en frestelse som för en alkoholist att stå emot en öl. Om jag är oförbered det vill säga, och det var jag. DÄR förebrår jag mig själv lite, för jag vet ju att “if you fail to plan you plan to fail”. Mina nya matvanor är fortfarande i ett känsligt skede, de har inte satt sig i ryggmärgen än. Därför kan ett snedsteg göra att allting helt ballar ur. Jag får inte slarva med förberedelserna.

LÄS MER:
>> Första veckan på maratondieten

De fyra misstagen som ledde till återfallet

Det första misstaget jag gjorde var att jag inte hade tänkt ut morgondagens mat i förväg. Jag hade mycket att göra och efter jobbet var jag på brädspelskväll. Vi stannade kvar alldeles för sent och skulle ta sista bussen hem. Där var mitt andra misstag, eftersom bussen aldrig kom, och jag och S fick promenera hem i det (not so) mysiga Göteborgsvädret klockan ett på natten. Jag hade hunnit bli småhungrig igen, var grinig och blöt, och kom inte i säng förrän strax efter två. Vaknade av alarmet alldeles för sent, klockan tio. Vid den tiden äter jag vanligtvis frukost, men eftersom jag kom igång så sent så bestämde jag mig för att hoppa den och gå direkt på lunchen. Mitt tredje misstag. Och när klockan slog 12 och det var hög tid att börja med lunchen var jag redan utsvulten, och hjärnan kunde inte komma på ett enda recept. Då gjorde jag det fjärde och sista misstaget som satte spiken i kistan: gick till affären. Kom såklart hem med bullar och läsk, som jag satte i mig i rasande fart.

Kroppen reagerade som på gift

Mätt blev jag, men det är helt otroligt hur mycket min kropp ändrats på de 8 dagar jag ätit en renare och bättre kost. Blev illamående och sockerhög så jag skakade, mådde inte alls bra och tappade fullständigt koncentrationen. Det blev inget bloggande gjort och ingen vettig lunch, och istället hoppade jag direkt på koffeinet för att hålla mig pigg på jobbet efter sockerdippen. Men när jag kände hur dåligt jag mådde och hur min kropp reagerade på socker så lovade jag mig själv att göra mitt bästa för att aldrig låta mig lockas att göra sådär igen. Iaf inte under de här tio veckorna. Slängde det sista som var kvar, hällde ut resten av läsken och gick till jobbet. Kom hem och åt en nyttig matlåda fastän jag egentligen bara ville sova. Och igår var jag tillbaka på banan igen och åt min mat precis som jag skulle, trots att jag led av ett ENORMT sötsug. En sockerabstinens kanske.

LÄS MER:
>> Den verkliga anledningen till min viktnedgång

Plötsligt duger ingenting jag gjort

Men hjärnan är fortfarande inte helt med. Jag blev verkligen stressad av det här, och det märktes på alla aspekter i mitt liv. Jag tappade totalt intresset för socialt umgänge, snäste av S, och började ifrågasätta allt och alla. Min träningsplan duger inte, den måste jag göra om. Min löpcoach vet inte vad han pratar om, och jag kanske ska ändra i dieten från 2200 kcal till bara 1800? Strypa mellanmålen, ja det låter bra. Sedan måste jag göra om hela bloggen, och ja… ni hör ju. Hjärnan snurrade på tills jag var tvungen att sätta mig ner, läsa inlägget om mitt dietupplägg och bestämma mig för att det jag kom fram till i stunder av klarhet måste jag lita på i stunder av förvirring. Jag har en plan, den dög då och den duger nu. Att ständigt byta riktning är ju vad som gör att man aldrig kommer någonvart.

Vad jag lärde mig

Så vad har jag lärt mig av detta? Jo från och med nu ska morgondagens mat utan undantag vara planerad och inköpt (eller uppskriven på inköpslistan) senast kvällen innan. Om jag inte kommer på något gott att äta får jag helt enkelt kopiera förra veckans matdagbok. Inga kompromisser, för om jag ska planera när jag är hungrig så kommer det gå åt pipsvängen. Jag har också lärt mig att jag inte tänker rationellt när jag är sockerhög och känner självförakt. Ingenting jag tidigare har skapat duger åt mitt framtida perfekta jag, allt måste göras om. Och jag kan lovar er, att hade jag fått sätta mig ner och grubbla och grotta ner mig så hade jag efter många vändor av ångest kommit fram till precis samma plan som jag hade från början. Jag måste helt enkelt lugna mig, förstå att min hjärna inte är sig själv när jag går igenom sådan stress och viktigast av allt: lita. på. processen.

Om ni gillade inlägget får ni gärna dela det i sociala medier, det skulle göra mig så glad!

You Might Also Like...

9 Comments

  • Reply
    Carin
    July 14, 2016 at 11:25

    Åh, det är ju precis sådär det är! Jag äter en ganska restriktiv kalorimängd och har gjort ganska länge (över ett år). Vissa dagar och veckor funkar det hur bra som helst, andra gånger tar det två sekunder från att jag tänkt tanken till att jag sitter där med en godispåse. Skillnaden är ju helt klart förberedelsen. Förr har jag bara planerat de stora måltiderna och tagit mellanmålen lite på volley, men nu har jag börjat med att göra en hel plan för nästa dag inklusive snacks och då är det mycket lättare. Speciellt kvällarna som förut varit problem för mig blir mycket lättare när jag vet att jag planerat in ett litet mellanmål vid åttatiden.

    • Reply
      Emma Hå
      July 14, 2016 at 11:47

      Ja visst är det A och O att planera om man är som oss, och agerar helt på impuls när man är sugen/hungrig. Det är därför jag uppskattar min matplan så mycket, den säger exakt vad jag får äta och inte, det är liksom inget att bråka om. Bara att följa, vara glad och nöjd.

  • Reply
    Malin
    July 14, 2016 at 13:16

    Jag älskar att du är så öppen i din blogg! Du visar hur det är på riktigt. Sluta aldrig med det är du snäll. 😊

    • Reply
      Emma Hå
      July 14, 2016 at 13:18

      Tack vad det värmer att höra att du uppskattar det. Ska inte sluta, lovar ;)

  • Reply
    Hanna - Pilates och träningstokig
    July 15, 2016 at 11:17

    Det är av att läsa såna här inlägg som man inser återigen att socker är ett gift. Bra Emma att du är på banan igen.

    • Reply
      Emma Hå
      July 15, 2016 at 12:16

      Ja det är helt sjukt vad socker gör med kroppen, men framförallt med hjärnan. Man tappar ju totalt omdömet, precis som om man tog vilken narkotika som helst :O

  • Reply
    Clean Eating by Annika
    July 15, 2016 at 11:31

    Heja dig som är ärlig mot dig själv! Det vinner man alltid på. En viktresa är aldrig rak utan man vurpar flera gånger. Viktigt att man reser sig igen, desto snabbare desto bättre. Men kanske viktigaste av allt – att man lär sig av misstaget så att man inte gör om dem. Precis som du :) jättebra inlägg!

    • Reply
      Emma Hå
      July 15, 2016 at 14:10

      Tusen tack! Ja vurpor finns det gott om i varenda viktresa kan jag tänka mig… =(

  • Reply
    Två veckor på diet | FIT by Emma Hå
    August 9, 2016 at 21:10

    […] LÄS MER: >> Dagen då jag bröt dieten […]

  • Leave a Reply

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.