träning

Den magiska nedjoggen

Det blev ingen intervallträning igår, för min ringrostiga kropp tyckte att vaderna skulle vila en dag till. Så fick helt enkelt bränna av dem imorse istället! Och jag måste säga att det kändes helt fantastiskt! Kroppen har tydligen inte blivit långsammare av att vara aktiv 8 timmar om dagen istället för att sitta parkerad vid datorn om man säger så. Enligt träningsschemat var det två tusingar i 6:00-fart som stod på agendan, och dessa rev jag av med förvånansvärd lätthet. Hade lätt kunnat springa åtminstone en tusing till i samma fart utan problem! Men samtidigt så är det ju dumt att gå ut för hårt, och om jag börjar mixtra med schemat redan nu är risken stor att jag lägger ner i förtid.

Men det absolut värsta med alla intervallpass är det stora antiklimaxet när man pressat sig till max, klämt ur den sista oljan ur benen, lungorna bränner, pulsen dunkar – och så har man fortfarande nedjoggen kvar. Men alltså, den här nedjoggen är så himla guld värd ska ni veta, både för pannbenet och för springbenen. Första 500 metrarna känns det som om man springer genom sirap, allting gör ont och man vill inget hellre än att lägga sig ner och blunda. Men efter ungefär 1 kilometer av dödslängtan så är det plötsligt som om något lättar.

Benen har liksom återhämtat sig, pulsen har gått ner och på något jäkla magiskt vis så känner man sig pigg igen!! Det är verkligen ett mysterium hur man kan ta ut sig så fullständigt och sen SPRINGA sig pigg igen. Men tro mig, det funkar. Om du är en sådan som bara brukar hoppa av bandet efter sista intervaller så råder jag dig verkligen att prova på en nedjogg. Jag kör själv 2 kilometer och det är alltid värst i början. Men sedan kan man unna sig lyxen av att gå ifrån bandet med spänst i stegen och en pyrande längtan till nästa gång. Och det är så man håller träningsmotivationen vid liv.

Brukar du jogga ner efter dina intervallpass?

You Might Also Like...

2 Comments

  • Reply
    Löpar-Åsa
    October 20, 2017 at 3:24 pm

    Jamen usch, den där nerjoggen! Så många gånger som jag har hoppat över den! Men nu tuggar jag mig igenom den, främst faktiskt för att säga till mig själv att jag ändå har krafter kvar! Pannbensträning, helt enkelt.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      October 23, 2017 at 6:17 am

      Ja visst är det extremt bra pannebensträning 😀 När man är helt slut, och så visar det sig att man visst kan springa en hel bit till 😉

    Leave a Reply