fitness

Ett riktigt svettigt spinningpass

Det här inlägget innehåller annonslänkar

tights & top från Stronger

Hej alla, hoppas ni mår bra idag! Själv mår jag toppen, förutom mensvärken från hell. Solen skiner och vinden är ljummen, och jag slås återigen av hur mitt humör är så himla beroende av vädret. Trots att jag måste vara inne och jobba hela dagen så blir även det roligare av att solen skiner utomhus. Nåja, nog om vädret.

Jag sitter i skrivandets stund och försöker sammanfatta det stora matdagboksexperimentet för er som jag lovade! Dock så kommer nog det inlägget inte upp förrän imorgon, eftersom det tar sån himla lång tid att sammanställa allt. Är redan uppe i 1500 ord and counting, så ni som räknar med extra mycket nörderi kommer inte att bli besvikna. Det är verkligen värdefullt att kunna grotta ner sig på det viset och luska – och så roligt!

När det kommer till träningen så tycker jag ändå att det flyter på, även om jag får battla lite med latmasken innan passen. Än så länge har jag dock inte missat några pass i schemat, även om lördagens spinningpass var det värsta jag vart med om på länge. Jag har tränat med min kille lite grann det senaste, och jag blir så himla uppmuntrad när han säger saker som “det syns att du har förmåga att ta ut dig”. Då vill jag såklart bevisa att jag kan det, får lite hybris och tar i för kung och fosterland.

I lördags morse var jag dock enormt sliten efter tre löppass tre dagar i rad med en tung kropp som är van vid att lyfta skrot i lugn och ro tre gånger i veckan. Benen var sådär matta ni vet, och hjärnan var inte alls med på noterna. Men spinningpasset kör vi med pulsband, så jag resonerade som så att passet alltid är lika jobbigt eftersom vi alltid ska ligga i samma pulszoner. Men kroppen funkar ju inte riktigt så. Redan 10 minuter in i den intensiva cyklingen brände låren av mjölksyra och mer än en gång under de 45 minutrarna passet varade så funderade jag seriöst på att slita av mig pulsbandet och bara trampa på i lugnare fart.

Men instruktören, som också är en kollega till mig, körde på! Jag tycker nästan att träningsindustrin daltar lite grann med vanliga motionärer ibland. All träning är bra träning, man behöver inte få blodsmak osv. Vilket visserligen är helt sant för den som är nybörjare eller inte tycker om träning, men vi som är vana vid träning och behöver en extra knuff för att ta ut oss helt kan verkligen dra nytta av en instruktör som hurtigt kungör att det här är ett intervallpass, vi är inte här för att motionera, och att det är ditt eget ansvar att pressa hjärtat och musklerna lite extra nu.

Och som jag pressade! I varje backe och varje intervall så samlade jag allt pannben jag kunde uppbåda och fokuserade stenhårt på att låta kroppen jobba. Jag sätter prestige i att ligga exakt där instruktören säger i puls, varken under eller över. Svetten rann så det sved i ögonen, låren brände och hjärtat dunkade så det susade i hela huvudet. Men efter att ha kört samma pass några veckor i rad nu så vet jag ungefär hur det är upplagt och jag lyckades på något magiskt vis köra alla intervaller med rätt puls och ändå hushålla precis så mycket med krafterna som behövdes för att komma upp i röda zonen och 194 slag i minuten under slutspurten. Det slutade tom med att jag blev zonmästare över alla andra deltagare!

Nu har jag inte tränat sen dess förutom lite promenader och vardagsmotion, så ikväll, två och ett halvt dygn senare, ska det blir riktigt gött att komma ut i skogen i det fina vädret och köra veckans första löprunda. 3 km står på schemat i hyfsat snabba 6:55-tempo. Det ser jag fram emot!

Vad tränar du idag?

You Might Also Like...

2 Comments

  • Reply
    Johanna
    May 8, 2018 at 08:32

    Hejja dig :)

  • Leave a Reply

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.