träning

Ett tvåtimmars skrytpass

Ibland får man bara till ett sådant där skrytpass som man bara måste berätta om. Idag fick jag till ett sådant. Ni minns kanske att jag tidigare i veckan diskuterade olika strategier för att förbereda mig på maran, som kommer bli en 6 timmar lång plåga (typ), och nu börjar det bli i senaste laget att klämma in mer fysisk träning, utan det är främst hjärnan som behöver trimmas för att palla.

Ett av knepen jag tänker ta till är att springa med träningsvärk. Det övar mig på att springa med smärta och stelhet, utan att jag riskerar att skada mig. Och träningsvärken i låren efter torsdagens bodypump är inte nådig idag om man säger så. Så varför inte köra lite spinning, lårträningen nummer ett? Sagt och gjort, imorse klev jag upp på spinningcykeln för andra gången i mitt liv, och rev av ett pass som hette duga. För första gången tränade jag också med pulsband, och oj vilken grej! Jag vet att jag har en väldigt hög maxpuls för min ålder (enligt beräkningarna borde den ligga någonstans mellan 180 och 190) så jag drog till med 210 när jag skulle ställa in pulsklockan. Det visade sig vara för lågt.

“Men jag känner mig så fruktansvärt kapabel, både mentalt men också rent fysiskt. Jag hade ingen aning om att jag kunde springa så fort efter att ha kört slut på mig själv så hårt innan.”

I varje intervall sköt pulsen upp över 210 och låg runt 215 i 30 sekunder. En gång blinkade den till på 224 men jag tror att det mer var en glitch i tekniken. Men faktum kvarstår att min maxpuls är sjukt hög, och jag låg i över 180 i puls i princip hela passet förutom uppvärmningen. Det är nästan så att jag faktiskt blev lite rädd att jag skulle få hjärtflimmer haha, även om det kändes bra i kroppen och jag var riktigt hög på adrenalin och endorfin mot slutet.

Men det tog inte slut där, för med någon minuts marginal efter spinningen hoppade jag in på core-passet i salen bredvid och körde slut på bålmusklerna med med hjälp av gummiband och viktplattor i 30 minuter. Och efter det stapplade jag ut, illröd i ansiktet och med svetten lackande, och upp på löpbandet och drog av ett par kilometer i mitt snabbaste miltempo. Och alltihop med den där svidande träningsvärken i hela kroppen. Jäklar vilket pass alltså!

Nu sitter här med handduken runt håret efter duschen och en stor matlåda i magen och känner mig helt och hållet slut. Vill typ gå och lägga mig. Men jag känner mig så fruktansvärt kapabel, både mentalt men också rent fysiskt. Jag hade ingen aning om att jag kunde springa så fort efter att ha kört slut på mig själv så hårt innan, och dessutom utan att ha ätit på 14 timmar. Jag är lite i chock faktiskt. Men fan vad jag älskar min kropp när jag tränar, den är så sjukt grym som pallar med. Kanske klarar den tom maran i juni.

You Might Also Like...

14 Comments

  • Reply
    Anna Nystedt
    April 22, 2017 at 7:14 pm

    Varför inte ätit på fjorton timmar???

    • Reply
      Emma Hällbacka
      April 24, 2017 at 4:47 am

      För att det var natt och jag åt middag kl 20 🙂 Äter ju inte frukost.

  • Reply
    Hanna
    April 22, 2017 at 9:07 pm

    Vilket grymt pass!

  • Reply
    Annika
    April 22, 2017 at 10:32 pm

    Stark som en oxe, seg som en åsna. Bra kört!
    Jag som är ur form gnällde på trötthet och blåst i 8 km. Nu får jag ta och rycka upp mig!

    Heja Emma du rockar!!!

  • Reply
    Mia
    April 24, 2017 at 7:55 am

    Grym du är Emma. Vilket helperfekt pass så här i uppladdningstider! Kram

    • Reply
      Emma Hällbacka
      April 26, 2017 at 10:10 am

      Tack ja det kändes gött 😀

  • Reply
    Mattias Skoog
    April 24, 2017 at 3:16 pm

    Starkt som fan!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      April 26, 2017 at 10:10 am

      Tack ^^

  • Reply
    Löpar-Åsa
    April 24, 2017 at 5:29 pm

    Vilket jäkla pass, alltså! Så grymt bra jobbat! Våra kroppar orkar ju ofta mer än vad vi tror, men det är väl inte så ofta som vi vågar testa. Bra gjort!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      April 26, 2017 at 10:10 am

      Verkligen :O Blir helt imponerad av kroppen, den kan ju hur mycket som helst!

  • Reply
    Bea
    April 25, 2017 at 10:48 am

    Fantastiskt att läsa! Vilken inspiration du är!😁 Jag har ungefär samma utgångsläge, en gammal avdankad gruppträningsinstruktör som fick barn och ska börja springa igen, siktet är inställt på Salomon 27k i slutet av Juli.. har inte sprungit 1 meter än men blir mer o mer motiverad av din blogg😁🏃🏼‍♀️

    • Reply
      Emma Hällbacka
      April 26, 2017 at 10:11 am

      Men åh vad kul! Och vilken utmaning! 😀 Säg till om du behöver tips eller råd på vägen!

  • Reply
    Märta (trailflirt)
    April 28, 2017 at 1:38 pm

    Klart den klarar maran! 🙂

    Hur vet du förresten att du har hög maxpuls? Har du gjort ett maxpulstest?

    • Reply
      Emma Hällbacka
      May 4, 2017 at 10:02 am

      Nä men pulsen under senaste spinningpasset låg över 200 i varje intervall, och en gång gick den upp till 215, och då vet jag inte ens om det är mitt max, men det känns rimligt att den är hög 🙂

    Leave a Reply