mental hälsa

Hur bryter man det destruktiva mönstret?

img_8664

Jag tycker inte att jag är inspirerande

Alltså den här månaden… jag har nog aldrig varit så här upptagen i december känns det som. Julkalendern är ju den del som ni ser mest av, och det känns oerhört märkligt att publicera inlägg så ofta haha. Det är inte något jag gjort på flera år! Samtidigt så får jag dåligt samvete när jag inser hur sällan jag har ork att skriva dom “vanliga” inläggen. Jag har ingen träningsmotivation, ingen matmotivation (den visade sig tydligen vara väldigt kortvarig) och jobbet som jag är på nu tillfälligt i december dränerar mig på social energi. Jag orkar helt enkelt inte prata med folk när jag är ledig. Kort sagt så har jag väldigt lite att skriva om eftersom jag bara jobbar, och ingen lust att skriva det heller eftersom min hjärna är så urblåst.

Jag är anmäld till Sylvesterloppet igen

Men, häromdagen anmälde jag mig till Sylvesterloppet som jag ska springa på nyårsafton. Jag gjorde samma sak förra året. Då hade jag inte sprungit längre än 5 kilometer på väldigt många år, och jag minns glädjeyran när jag sprang hela loppet på 10 kilometer utan att stanna, och hur det höll i sig hela nyårsnatten. Jag sprang en mil! EN MIL! Nu är jag i samma situation, fast med ett halvårs löpning och en halvmara bakom mig. En mil ska väl inte vara så farligt då kanske?

Min viktresa går åt fel håll

Fast samtidigt är jag livrädd att jag ska prestera ännu sämre i år än förra året, eftersom jag verkligen inte tränat som jag ska det senaste, knappt en gång i veckan vissa veckor, och då styrketräning. Jag är dessutom tyngre än någonsin, min viktresa går åt helt fel håll, och jag känner mig lite grann som ett urspårat tåg. Stockholm marathon i vår känns oerhört avlägset, och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna hålla mig ifrån sockret, som är det enda som bryter av i mitt tankemönster just nu. När jag äter socker blir jag glad, och får framtidshopp. Men annars ligger vintermörkret som en blöt filt över mitt humör.

Jag tror inte på mig själv just nu

Hur gör man för att få tillbaka tron på sig själv? Det kan vara så att jag fortfarande innerst inne sörjer för att det aldrig blev något maraton den här hösten. Men samtidigt så känns en mil på nyårsafton så futtigt, och jag känner enorm press att sätta personligt rekord, eftersom jag har så mycket träning bakom mig. En mil känns både tio gånger så långt och tio gånger så kort i år. Det är en väldigt märklig känsla.

Jag klarar inte av en enda dag

Jag kan inte ens hålla mig ifrån godis och pepsi max en endaste dag, utan trillar dit varje kväll. Jag vet inte hur jag ska bryta det här mönstet. Varje dag tänker jag att jag börjar om imorgon, och varje dag bestämmer jag mig för att skjuta upp det ytterligare en dag. Lättnaden är enorm varje gång. Det finns ingenting positivt med att skita i sina sysslor för att sitta och äta skräpmat, men ändå blir jag så glad varje gång jag tar beslutet att det är vad jag ska göra, istället för att laga mat, eller träna. Jag blir så oerhört trött på mig själv! Har ni något tips på hur man liksom kommer på rätt spår igen? Jag tycker alltid att det går så bra, tills jag gör inception på mig själv och till sist inte kan släppa tanken på att sabotera för mig själv. Blir galen! Dela gärna med er i kommentarerna.

Hur gör ni för att bryta destruktiva mönster?

 

You Might Also Like...

27 Comments

  • Reply
    Sarah
    December 6, 2016 at 10:04 pm

    Hej!
    Jag sitter i exakt samma sits. Det känns som om du beskrev mig och hur det är för mig just nu, på pricken! Tyvärr har jag inget bra råd men när (inte om…) jag kommer ur min onda spiral så delar jag gärna med mig 😊

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 6, 2016 at 10:06 pm

      Ja! Då måste du komma hit direkt och berätta 😀 så lovar jag att göra detsamma när (INTE om) jag gör det också! <3

  • Reply
    Elin
    December 6, 2016 at 10:22 pm

    Ska vi anmäla oss till det vi pratade om? Jag tänkte på det idag och att det nog är enda hoppet för mig 😔

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 6, 2016 at 10:24 pm

      Ja, ska kolla upp det närmare!

  • Reply
    Clara A
    December 6, 2016 at 10:29 pm

    Hey Emma. Jag vet att folk tidigare föreslagit att du skulle prova kbt eller liknande via vårdcentral. Och att du mycket riktigt sagt att Pepsi-beroende prioriterar de nog inte. Men. Det du beskriver är ju att det är ett dåligt mående som du endast kan skingra med socker. Precis där, vid det dåliga måendet, kommer terapin in. Sedan vet ju inte jag om du mår “tillräckligt dåligt” för att få det, men det vet nog ingen förrän man pratar med någon professionell. Om man nu vill! Alldeles oavsett, det finns väl egentligen inga krav med denna blogg, det är ju din och du dikterar villkoren! Jättefin kalender har du fixat! Varmt lycka till!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 6, 2016 at 10:33 pm

      Ja, det är ju liksom inte själva maten som gör att jag mår dåligt, för jag mår fysiskt jättebra, blir kanonpigg och får serotoninpåslag när jag käkar skräp. Det är beteendet som gör att jag mår dåligt, jag vet ju att det inte är bra för mig i längden… Jag ska definitivt se mig omkring efter alternativ.

  • Reply
    Anonymous
    December 6, 2016 at 11:10 pm

    Hej Emma. Försök att planera in din mat dagen innan vad du ska äta morgon, lunch och middag. Ha framförhållning och skriv ner det du ska äta. Kanske kan det hjälpa dig att sortera bort de sämre alternativen och det blir mindre impulsätande. Det är så vanligt att stress ställer till med kosten! Vissa småäter, tröstäter utan att tänka på det och andra glömmer att äta. Tycker du är grymt duktig och peppar många andra också. Vet du Emma, imorgon är en ny dag och du tar nya tag! // Berit

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 7, 2016 at 10:16 am

      Ja jag har märkt att när jag planerar och har allt mat färdig i matlådor så brukar det gå lättare… Jag ska fortsätta försöka!

  • Reply
    Clara
    December 6, 2016 at 11:56 pm

    ♡ Jag kanske skulle kunna hjälpa dig. Annars känner jag att du måste få bort stress i livet och få bort stress kring träningen. 🙂

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 7, 2016 at 10:17 am

      Ja stressen kring träningen är ju ändå något som jag tycker känns positivt för det mesta, det är stressen kring maten som verkligen är destruktiv. Jag gillar ju att träna (egentligen) men det finns ingenting kul med att banta…

  • Reply
    Ulla
    December 7, 2016 at 6:13 am

    Vill bara rekommendera Viktväktarna online 🙂 sååå mycket pepp inspiration och <3 av likasinnade .Oviktigt hur lite eller mycket man vill gå ner eller bara få ett sunt tänk angående maten 😉 Ett litet tips i all välmening

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 7, 2016 at 10:14 am

      Jag har faktiskt provat viktväktarna, men tyckte att det blev alldeles för dyrt i längden 🙁 Annars gillar jag deras system!

  • Reply
    Clara
    December 7, 2016 at 9:05 am

    Ok bort med kraven!! Gör din grej, ex bestäm att du ska springa 500 m och gör det sedan (sätt upp ett mål som är väldigt mycket lägre än det du tänker) eller istället för att köpa en full påse lösgodis så tar du hälften. Köp minsta pepsi max inte 2 l. Vad nöjd med att du minskar på det dåliga. Om man är sockerberoende förstår jag att det är tufft men om det är så att det inte funkar med totalavhållsamhet då kanske du ska prova något nytt.
    Jag vill känna mig som en löpare så jag har satt upp som mål att springa 3 gånger i veckan. Det behöver inte vara långt, inte fort och inte heller snyggt men det ska göras. Hittills har det funkat. Vikten står still men det är ok, för jag förändrar mitt beteende och då får det ta tid. Har så många gånger gått ut för hårt och sen tröttnat. Helst springer jag utan musik och utan runkeeper. Vi är så uppkopplade hela tiden så ibland behöver man bara känna att man är i sin egna kropp. Ta hand om dig! Och du är en sann inspiratör

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 7, 2016 at 10:16 am

      Tack för din kommentar! Du har nog rätt att jag borde sänka kraven. Men jag blir stressad när det går så långsamt framåt, coh så faller jag dit igen.. Så himla jobbigt!

  • Reply
    Charlotta
    December 7, 2016 at 10:12 am

    Jag tänkte på en grej: Är det helt omöjligt att få någon typ av hjälp för sockerberoende? Är det bara superdyra kurser som gäller i så fall? Jag tycker du är så driven och duktig, men just det med sockret känns som en match du inte ska behövs ta helt ensam. Så himla dumt att det inte är klassat som ett riktigt beroende när så många kämpar med det.
    Du är grym och superinspirerande, kom ihåg det!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 7, 2016 at 10:22 am

      Den billigaste kursen jag hittar kostar 8000 + resa och boende, det är tyvärr ingenting som jag har råd med. 🙁

      • Reply
        Clean Eating by Annika
        December 7, 2016 at 7:34 pm

        Kan varmt rekommendera boken sockerbomber av Bitten Johnsson. Finns även fantastiska föreläsningar med henne på youtube. Sveriges expert inom sockerberoende. Kram!

  • Reply
    Ida Friedmann
    December 7, 2016 at 10:50 am

    Hej

    Tänkte på en sak. Tänk på att du har tränat för ett maraton och inte för en mil. Det är två helt olika saker så bli inte ledsen om du inte springer snabbare. Jag springer mycket långsammare nu för jag har nån jäkla maratonfart i benen efter all träning till loppet. 🙂

    /Ida

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 7, 2016 at 10:55 am

      Haha ja så kan det såklart vara 😀 Jag ska köra några extra intervallpass nu i december, och så får det räcka som träning för det här loppet. I värsta fall tänker jag skylla på att det var ishalka ^^

  • Reply
    Mari
    December 7, 2016 at 6:39 pm

    Var rädd om dig <3 KRAM

  • Reply
    Madelene
    December 8, 2016 at 12:09 am

    Om du har svårt för total avhållsamhet så testa att minska lite på Pepsidrickandet – mindre flaska, varannan dag eller nåt sådant. Sluta inte helt.

    Jag har svårt för att sluta helt, t.ex. svårt att hålla mig från godis och fika så jag tillåter mig att äta godis eller fika. Ibland. Har snaskat på jobbet försöker jag att inte snaska hemma också. Eller så tänker jag att igår fikade jag så då blir det inget idag men imorgon är det ok. Mycket lättare att lyckas! Med total avhållsamhet hade jag åkt dit på en gång. Jag har dålig karaktär 🙂

  • Reply
    Coyntha
    December 8, 2016 at 9:29 am

    Åh fina Emma! Det finns så mycket jag skulle kunna säga om det här. Själv har jag kämpat i många år för att hitta rätt. Nu är jag äntligen där!
    Mitt råd är att se det hela som ett livsstil inte som en diet.
    För att undvika socker ät fett! Jag lovar, det är svårt de första dagarna, sen är det lätt att avstå.
    Kan jag, kan du!

    Kram

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 8, 2016 at 9:45 am

      Tack för ditt stöd! jag ska fortsätta kämpa, jag tänker inte ge mig, men ibland är det verkligen tufft =(

  • Reply
    L
    December 9, 2016 at 8:13 am

    Hej! Jag har läst din blogg ganska länge och det smärtar mig att läsa på och mellan raderna om hur tufft du har det på en del fronter. Jag vet förstås inte heller vad som är grejen eller boten, men jag funderar på två saker som du kanske kunde testa. Har du testat OA? Det är som AA men för personer med just ätproblematik. För en del funkar det kanon, för en del inte (förstås) men det kanske kan vara värt ett försök?

    Har du någon samtalskontakt? Även om den kanske inte är perfekt på att hjälpa dig sluta med pepsi max så kan det vara oerhört bra för att kunna bolla och vrida tankar, känslor och beteenden. Om du testat förr och det inte givit något, testa igen! Jag försökte med flera som det inte gick så bra med innan jag hamnade rätt och då blev det milsvid skillnad.

    Jag hejar på dig!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      December 9, 2016 at 8:16 am

      Tack för tipsen! Har kollat på OA men dom har inga möten som passar med mina arbetstider tyvärr 🙁

      • Reply
        L
        December 11, 2016 at 6:26 am

        Åh vad tråkigt. Jag har förstått det som att de ska ha telefonmöten också, men jag vet inte riktigt var man hittar dem för de är nog under olika lokalföreningar. Kan fråga den jag känner som pratat om det, om du vill?

  • Reply
    annikasekologiska
    December 14, 2016 at 1:09 pm

    Hej!
    Jag kämpar själv med sockerberoendet men det har blivit mycket bättre sedan jag läste om LCHF (http://www.kostdoktorn.se/lchf) och så köpte jag boken Matrevolutionen som finns på ex Adlibris för 50kr. Jag kör inte strikt LCHF men äter mindre kolhydrater som pasta, och mindre sockerrika produkter….. kämpar fortfarande och tänker på dig!
    Jag har oftast med mig bra mellansnacks såsom nötter…
    Efter att jag skrivit detta funderar jag på om det egentligen är maten som spökar…alltför ofta är det annat i våra liv som vi behöver ta tag i. Kanske är det inte så i ditt fall men en liten tanke bara..hör gärna av dig till mig om jag kan hjälpa till på något sätt. Kanske du vill bara prata/skriva av dig….jag finns på contact@annikasekologiska.se

  • Leave a Reply