träning

Intervaller utan musik

Intervaller utan musik

Imorse var jag på gymmet vid 8-tiden för att köra veckans första träningpass: förra veckans intervaller, dvs 3 x 1000 meter i 6:00 min/km. Men det började inte bra. Glömde hörlurarna hemma, och missade spårvagnen. Men jag tänkte, att nu har jag ett tillfälle att öva mitt pannben lite och springa utan pådrivande musik. Så svårt kan det ju inte vara liksom, även om jag innerst inne tänkte att “det här kommer aldrig att gå”.

Intervaller kör jag alltid på löpband

Efter många om och men så kom jag äntligen till gymmet, och började ovant att värma upp till enbart ljudet av mina egna fotsteg. Fördelen med att springa intervaller på löpbandet är dels att man håller exakt reda på tempot, men man kan också kolla pulsen utan att behöva ha en pulsklocka. Jag glömde iofs kolla pulsen precis innan jag gick på, men efter två kilometers uppvärmning i 8:00 min/km så låg min puls i 140.

140 är för mig en relativt låg puls, ungefär 60% av max, eftersom jag har en extremt hög maxpuls. Det speglades av att jag knappt var ansträngd, och kunde nästan andas med stängd mun. Bara detta är en stor win för mig, att kunna springa utan att bli trött liksom.

Jag lyckades få ner pulsen under 120 på mina två minuters gåvila innan första intervallen tog vid. Jag vet inte om det var frånvaron av musik, eller att jag blivit både starkare och lättare, eller en kombination av båda, men 6:00-fart kändes plötsligt inte längre som att jag sprang på max. Det kändes snarare nästan som en hållbar fart! Jag tänkte tillbaka på när jag var 19 år och sprang Göteborgsvarvet i 6.20 (då vägde jag också under 60 kilo) och plötsligt känns det inte lika orimligt längre. Det är faktiskt en fart som INTE är helt övermänsklig!

Pulsen ökar för varje intervall

Efter första intervallen låg pulsen i 170, eller 77% av max. Det är på gränsen mellan medelintensiv och högintensiv träning, och ett klart tecken till att mina intervaller ligger inom min kapacitet. På en minut i vilan hade pulsen gått ner till 140, och fortsatte sjunka några slag till innan nästa intervall tog vid.

Efter ytterligare sex, något tuffare, minuter på bandet i hög fart så låg pulsen istället på 175, fortfarande på gränsen. Men efter den sista tusingen hade jag äntligen lyckats få upp pulsen i högintensiva konditionszonen, och det kändes, eftersom jag nu började bli rejält trött. Men min erfarenhet säger att jag hade klarat att springa åtminstone en intervall till innan jag var helt slut. Då var det dags för den fruktade nedjoggen, ett evighetsgöra när man är trött och inte har musik att distrahera sig med. Men pannbenet sprang på, och när jag slutligen klev av bandet så slog pulsen i 150, en lagom nivå för träning som är på gränsen mellan medelintensiv och lågintensiv.

Jag känner mig så kapabel

Jag kan efter det här passet konstatera främst två saker. Dels är jag väldigt mycket snabbare nu än för bara ett halvår sen till exempel. När jag tänker efter så har jag nog aldrig kört tre tusingar i 6:00 förut, bara 500-ingar, eller enbart två tusingar. Ett tydligt tecken på att även om min kondition går upp och ner efter mitt humör så ser jag en långsiktighet som faktiskt lönar sig. Vilken grym känsla!

Jag kan också konstatera att jäklar vad jag KÄNNER mig stark! Jag kände mig som en oövervinnerlig amazon där jag sprang fram på löpbandet, och hörde endast ljudet från mina egna fotsteg, bandet som rullade och mina flåsande andetag, samtidigt som jag stirrade in i ögonen på min spegelbild. Jag fokuserade på att hålla en god hållning, stark bål och symmetriskt löpsteg, och det i kombination med att jag hade mina mest smickrande löparkläder på mig och dessutom hade vaknat upp till en lyckad invägning gjorde att jag aldrig känt mig mer empowered i hela mitt liv. Träningen väcker verkligen kärleken till min egen kropp som inget annat kan!

You Might Also Like...

6 Comments

  • Reply
    Löpar-Åsa
    November 6, 2017 at 7:08 pm

    Så imponerad! Flera saker: Personligen avskyr jag löpband. Och att springa utan musik, särskilt om det är intervaller. Och du KOMBINERAR de två!

    Wow!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      November 7, 2017 at 9:09 am

      Haha ja jag är faktiskt lite impad själv, brukar ha väldigt svårt att pressa mig utan musik :O

  • Reply
    Madelene Gustavsson
    November 6, 2017 at 7:54 pm

    Bra jobbat! Jag gillar också att köra intervallerna på löpband. Svårare att maska då ;).

    • Reply
      Emma Hällbacka
      November 7, 2017 at 9:18 am

      Men precis! Annars är det ju så lätt att intervallerna blir låångsammare och lååångsammare… 😉

  • Reply
    Johanna
    November 7, 2017 at 9:26 am

    Grymt 🙂 Håll det här nu så blir det ett roligt lopp som belöning för väl genomfört träningsprogram.

  • Leave a Reply