hälsa

Jag är förbannad på mig själv

Då var det dags för en sen invägning den här veckan. På grund av tröttheten jag beskrev i förra inlägget så har jag missat att fota mig både måndag och tisdag, men imorse blev det av. Och jag är inte alls nöjd med resultatet, även om det var väntat. Ingen jättekatastrof kanske med 0,3 kg upp, men idag är det en månad sedan jag började min resa och jag har bara gått ner ynka 1,9 kg. Jag är faktiskt mer än missnöjd. Jag är rent ut sagt skitarg. Jag vet ju att jag kan bättre. Jag har gjort dåliga val och viftat bort dem och rationaliserat och hållit på, mina vanliga fega ursäkter liksom. Jag är så jäkla besviken på mig själv.

  • Vikt: 100,6 kg (+ 0,3 kg, totalt: -1,9 kg)
  • BMI: 35,2 (+ 0,2, totalt: -0,6)
  • midja: 101 cm (- 1,5 cm, totalt: – 6 cm)
  • mage: 121,5 cm (+ 1,5 cm, totalt: – 1,5 cm)
  • rumpa: 124,5 cm (+/- 0 cm, totalt: – 0,5 cm)
  • midja/rump-kvot: 0,81 (- 0,1, totalt: – 0,5)
  • bröst: 99 cm (- 2 cm, totalt: – 4 cm)
  • lår: 74,5 cm (- 0,5 cm, totalt: – 0,5 cm)
  • arm: 38 cm cm (- 0,5 cm, totalt: – 2 cm)
  • hals: 39 cm (+/- 0 cm, totalt: – 2 cm)
  • kroppsfett: 48,3% (- 0,6%, totalt: – 1,1%)

Det är så svårt att inte jämföra med den veckan för bara ett par månader sedan då jag gick ner 4 kg. Eller att tänka på att över hundra kilo för bara ett halvår sedan var en mardröm som aldrig fick hända. Och nu sitter jag här, tjock och ledsen och besviken och förbannad. Jag vet att det kan låta som om jag är hård mot mig själv, men jag är snarare motsatsen. Jag är så jävla mjäkig och curlar mig själv och saboterar mina planer och tänker att jag ska unna mig hit och unna mig dit och fan och hans moster. Hade jag vart en av de där feta sängliggande personerna i USA så hade mitt alter-ego vart den “snälla” familjemedlemmen som kom med snabbmat 5 gånger om dagen. Jag är i ett destruktivt medberoendeförhållande till mig själv när det gäller att stoppa i mig onyttigheter. Och nu får det fan räcka. Frustration är bara förnamnet. För att inte nämna att det kostar pengar. Vilken normal människa har en matbudget på 5000 kr i månaden liksom?!

Veckans foton

Nåja, ni ska iallafall få titta på veckans foton. Man ser noll och ingen skillnad, men jag skiter fullständigt i det. Nu är jag så arg på mig själv att jag skulle kunna slå till mig själv på käften. Vad håller jag på med?!

Något måste göras

Jag blir stressad varje gång jag tänker på konceptet regelbundna måltider. Försover jag mig och missar frukosten får jag panik. Har jag inte med mig matlåda (som idag) så är det lunchrestaurangen eller hoppa över lunchen som gäller. Oavsett så fuckar jag upp resten av dagen då jag kommer ur rytmen. Missar jag en måltid når jag inte mitt dagliga mål för frukt och grönt osv. Har såklart testat att äta mer fritt också, men då blir det istället att allt det där som vanligtvis är no-no passar jag på att äta och vågen går åt helt fel håll. Vem behöver middag när man kan äta bullar liksom? Intuitive eating var det någon som tipsade mig om. Problemet är att min hjärna är kapad av min biokemi som är fullständigt urspårat på grund av min feta kropp och dess massiva leptinproduktion. Äter jag som jag vill kommer jag dö fet. Ingenting tycks funka, varken äta fritt eller äta strikt. Jag landar helt enkelt i sistahandsvalet: att inte äta alls.

Få nu inte för er att det här är något jag gör i affekt. Visst är det här inlägget skrivet något i affekt eftersom jag är så frustrerad, men själva idén har jag haft i flera månader. Jag har helt enkelt inte tålamodet som krävs för en livsstilsförändring. Balans är inte för mig, jag vill kasta mig ut med 100% och bränna av allt jag har och sedan gå vidare till nästa projekt. Jag vill gå ner 40 – 50 kg, och det skulle med PK-metoderna ta nästan 2 år. Den typen av tidsperspektiv har jag inte, har aldrig haft och kommer aldrig få. Jag fungerar helt enkelt inte så. Jag kan tänka mig att ge det två månader. Max.

Faktum är att olika typer av periodisk fasta har blivit så populärt att det har blivit mainstream. Nu är det några år sedan jag senast gjorde en vattenfasta, och forskningen har gått framåt sedan dess. Min kunskap har även växt och jag är faktiskt bra sugen på att helt enkelt bara sluta äta och dricka saltvatten tills jag når målvikten. Folk har gjort det förr, och det finns ett gigantiskt community på youtube och facebook som sysslar med en diet som kallas “Snake Diet”. Jag har spenderat några månader med att läsa på, både folks erfarenheter och regelrätt forskning, och tror jag känner mig redo att ta klivet. Mina försök att äta nyttigt har ju gett högst mediokra resultat. Och kan jag springa en halvmara på bara viljan, skriva en tenta 8 gånger innan jag får godkänt, söka jobb i ett halvår medans jag sliter arslet på mig för inga pengar alls, och genomlida en sommar som diskare i en lunchrestaurang så kan jag fan göra det här också. Ett mål som pirrar lika mycket som det där marathonmålet jag satte upp en gång. En sådan där gnista ni vet, som krävs för att få fart min eld. Den är tänd. Jag är redo.

You Might Also Like...

3 Comments

  • Reply
    Dessi
    June 28, 2019 at 22:00

    Snake diet går du ner i vikt snabbt på! Skulle själv vilja palla en vecka, men har som mest orkat med 3 dygn. Skulle vara kul att läsa om hur det går för dig! :)

  • Reply
    Jeanette Sandelin
    July 2, 2019 at 02:44

    Så nyfiken på hur det går… ?
    Kram fr sö Dalsland

  • Reply
    -
    July 2, 2019 at 18:47

    Ang. din vatten-fasta och att du bröt den: Vill bara säga att jag hållit på lite med fasta och gjort ganska mycket research, och jag har sällan hört talas om någon som börjat med en 5-dagarsfasta och de flesta verkar vara överens om att man ‘bygger upp’ till att klara längre fasteperioder. Du kanske hittat annan information om du gjort research men det är den bilden jag fått. Ville mest säga det som uppmuntran – såvitt jag läst är det verkligen inte konstigt att inte kunna fasta fem dagar från början. Hoppas att du orkar fortsätta försöka! Lycka till!! <3

  • Leave a Reply

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.