Min viktresa

Racerapporter

Löparkurser

hälsa

Vanorna, ovanorna och hjärnan

Jag fortsätter att kämpa vidare kring det här med vanor, rutiner och stress. Det är uppenbarligen inte bra att helt sakna rutiner, för då hamnar man i paniksituationer. Om då något går fel så står man helt utan marginaler, och stresspåslaget blir enormt. Igår när min dator höll på att lägga av för femitoelfte gången gick jag och la mig kl 22 men kunde inte somna förrän 01.30. Låg och vred mig och tänkte på morgondagen. Sedan försov jag mig en timma bara för det också, och fick ännu mindre gjort än jag hade tänkt, hann inte laga lunch och det blev en flodvågseffekt på hela dagens sysslor.

Det finns ju så himla mycket jag vill göra att om jag skulle klämma in allt under en vecka skulle jag träna 20 timmar, jobba 60 timmar och hänga med vänner resten av tiden. Jag MÅSTE helt enkelt bli bättre på att planera och framförallt prioritera. Jag får rysningar av bara ordet rutiner, men jag inser ju samtidigt att jag har skapat mina egna rutiner. Att konstant missa spårvagnen är också en rutin. Att hoppa över matlådan och köpa färdigmat är också en rutin. Hjärnan klarar inte att vara så spontan som jag försöker inbilla mig att jag vill vara, utan den skapar sina egna små kopplingar som den följer på uatopilot.

Dom här spontana rutinerna är dock tyvärr oftast ovanor, och ju djupare de sitter desto motvilligare är hjärnan att lära om. Och det är när jag försöker byta ut en ovana mot en vana som den protesterar och jag får ångest. Det tar helt enkelt tid att lära in en ny vana, men när den väl sitter kommer livet vara minst lika bra, om inte bättre, som det var innan. Vanan att ta en tidigare spårvagn för att hinna köpa färdigmat på Willys innan jobbet är inte på något sätt en enklare vana att upprätthålla än att laga matlådor två gånger i veckan och ta med. Det är bara en annan vana. Min hjärna måste fatta detta och sluta hetsa upp sig över ingenting.

Har du någon ovana du försöker byta ut?

hälsa

Vägning – vecka 5

Jag tänkte att jag skulle ta och berätta om hur min matvecka har sett ut för ser. Som ni kanske minns så bestämde jag mig för att sluta låta mig hindras av att min mat är ful och inte så bloggvänlig, och äta nyttigt och bra för min egen skull. Och på många sätt har det funkat riktigt bra, och på några sätt mindre bra.

Maten jag har ätit har varit fantastisk. Jag följer AIP-protokollet med mycket fett, en hel del protein, väldigt lite kolhydrater och massor av grova grönsaker. Inga nattskatteväxter, inga omega-6-rika oljor och ingenting processat. Eller ja, så har jag ätit 70% av tiden iaf. Det har slunkit ner en hel del emellan målen, proteinbars, bröd och liknande. I helgen blev det också ett besök på Burger King och lite annat fusk, men det får gå för jag hade en helt fantastisk helg ändå.

Maten jag har lagat har vart fet, smakrik och salt, och i övrigt enbart kryddad med färska örter. Ingen peppar, ingen buljong och inga pulverkryddor. Amazing att maten kan smaka så gott ändå! Rätter jag lagat är bland annat min bruna fula skogsgryta, en fisksoppa med fänkål och dill, stekt kyckling med avokado, tonfisksallad och biffar med wokad kål. Menyn nu i veckan ser ut på ungefär samma sätt, förutom att jag fick tag i lax på extrapris så ska lyxa till det med stekt lax och broccoli.

Det går med andra ord ingen nöd på mig matmässigt, och om vi tittar på näringinnehåll i det jag äter så ligger jag långt över RDI i alla vitaminer och mineraler, snarare närmare mitt eget personliga ODI som jag räknat fram genom att kolla på min livsstil, mina eventuella krämpor och forskning om mikronutrienter. Däremot så ligger jag absurt högt i kalorier. För även om jag ätit bra, antiinflammatorisk och näringstät ketogen kost så är alla grejer jag klämmer in emellan i princip bara tomma kalorier. Jag har snittat över 3000 kcal per dag, och legat nära 200 gram protein. En av dagarna fick jag i mig över 150 gram rent socker!

MEN jag tänker fortsätta fokusera på att lägga till istället för att ta bort. Jag tänker fortsätta ha stenhårt fokus på att få till mina tre matlådor om dagen, och sen får jag väl helt enkelt ta tag i småätandet efteråt. Förhoppningsvis kanske det tom minskar lite av sig själv när kroppen verkligen får den näring den behöver i huvudmålen. Planen för veckan är alltså att äta varm lagad, ketogen och antiinflammatorisk mat 3 gånger om dagen, och gärna samma alla dagar för enkelhetens skull, samt att skriva ner allt jag äter vare sig det är nyttigt eller ej. Jag tänker inte klanka ner på mig själv om jag väljer att äta något mer, för så länge jag vet att kroppen får det den behöver så behöver jag inte ha någon panik. Inte förrän vanan med matlådor sitter stenhårt tänker jag börja försöka dra ner på sockret och småätandet på allvar.

Och för er som är intresserade så kommer här veckans mått, som varken gått upp eller ner. Och kom ihåg att vikt och midjemått bara är av sekundär betydelse just nu, det är hälsa, vanor, näring och frihet från matbesatthet jag prioriterar. Så länge som vikten inte skjuter i höjden allt för mycket får den gå som den går.

  • Vikt: 89,6 kg (- 0,1 kg)
  • BMI: 31,4 (+/- 0)
  • Midjemått: 94,5 cm (- 1,0 cm)
  • Midja/höft-kvot: 0,80  (- 0,01)
  • Kroppsfett: 43,9 % (- 0,3%)

Har ni några matmål för veckan?

stil

Tights från Stronger

Inlägget innehåller annonslänkar

Jag har inte köpt nya träningskläder på EVIGHETER och längtan nu när januarilönen trillar in är oerhört stark, speciellt med tanke på att jag på senaste träningspasset upptäckte att mina absoluta favorittights har blivit så slitna att de fått hål i grenen. Dags att hitta nya favoriter, med andra ord. Jag har länge spanat på Stronger’s tights men plånboken har satt stopp. Men nu tänker jag fasen slå till! Här ser du nästan hela kollektionen med tights från Stronger. Dör ha-döden! (och så finns det ju matchande toppar till alla med… )

Tights från Stronger

BordeauxAlohaHavanaOrchid –  GraniteSiberia

Tights från Stronger

VietnamFijiDivineEssenceJamaicaSnow Leopard

Tights från Stronger

BoliviaMilitiaNight Forest –  MiamiBuddha

Tights från Stronger

EtnaPompeiiAmazonaArubaPacific

Äger du något av dessa par? Om du skulle köpa ett par – vilket skulle det bli?

hälsa

Frukost mot leptinresistens

Det här är vad jag har ätit till frukost hela veckan: kycklingfilé stekt i kokosolja med vitlök, salt och spenat samt en avokado. Fullproppat med protein och en hel del nyttiga fetter. Faktum är att jag äter hälften av dagens protein redan tidigt på morgonen och det har sina skäl. Eftersom jag är överviktig och dessutom en nattmänniska så är det ganska så troligt att jag har leptinresistens. Leptin är hormonet som styr vår mättnad, och om man är resistent mot det hormonet så har man svårt att känna sig mätt. Man är konstant sugen och går och småäter. Ofta är detta kombinerat med att leptinrytmen över dygnet är fel: det utsöndras mer på natten och mindre på dagen, så att man dessutom blir sugen på kvällen istället för hungrig på morgonen.

Så för att återställa kroppens naturliga leptinrytm och -känslighet så ska man börja dagen med mycket protein och inga kolhydrater. Jag har ännu inte läst in mig helt på mekanismen om varför just protein, men det har någonting med kortisol och sköldkörtelhormon att göra (skal helt klart snoka vidare i det här!). Det viktiga är att man inte äter några kolhydrater på morgonen, för kolhydrater ökar serotoninnivån och gör en trött och sömnig – något som vi istället vill ha på kvällen. På morgonen ska vi vara pigga och alerta, med högt kortisol, lågt leptin och lågt insulin.

Just nu är det för tidigt att säga om jag märker några resultat, för det tar ca 6 veckor av ganska så strikt diet för att få till något. Men jag tänker att om jag kan börja med den här vanan så är ju ingen skada skedd. Jag menar, ingen har ju dött av lite extra kyckling och avokado liksom. Sen är ju tanken att jag på sikt ska försöka hålla mig till min högfettlunch och högfettmiddag med, gå och lägga mig i tid och gå upp i tid. När jag har gjort det i 6 veckor har jag omkalibrerat mina hungerhormoner för att jobba med mig istället för emot mig, men hur jag ska klara de här 6 veckorna är bortom min förståelse. Men jag försöker så gott jag kan. Har ingen lust att vara hungrig och tjock för alltid.

Har du gjort en leptin reset något gång? Är det något du skulle vilja prova?

Spara

Spara

hälsa

Att offra lyckan för hälsan?

Min diet har under stora delar av 2017 gått på autopilot. Det var väldigt mycket annat som upptog mitt fokus än just mat och vikt, och det hela mynnade ut i en spontan viktnedgång på nästan 10 kg. Nu står jag här med extremt blandade känslor. För visst är 10 kg ganska mycket, men jag är fortfarande långt ifrån min idealvikt. Och att gå ner i vikt genom att vara ute och festa, hoppa över måltider och jobba och sova så mycket att man inte hinner äta är inte det mest hälsosamma sättet. Trots detta och allt kaos som 2017 förde med sig så var det dock en grymt bra tid, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt av varje sekund. Att leva för dagen, äta det jag var sugen på när jag var sugen på det, och samtidigt gå ner i vikt – vad kan gå fel liksom?

Jo det som kan gå fel är att plånboken får lida. Utemat är snordyrt och speciellt för en låginkomsttagare som mig. Att festa istället för att sitta hemma och äta godis är också snordyrt, och det påverkar sömnen och hälsan på andra sätt. Näringsstatusen får lida, för även om thaimat och sushi är gott så är det alltför enformigt och med en snedfördelad näringsbalans. Tiden som finns kvar när man roar sig dagarna i ända är knapp, och saker som städning, matlagning och träning hamnar på efterkälken. Men samtidigt så är den nyttiga maten jag äter nu, med kött, fisk och ekologiska grönsaker minst lika dyr. Och städa tycks jag ju inte få för mig ändå.

Och nu sitter jag här, med löftet till mig själv om att verkligen satsa på mig själv i ena handen, och längtan tillbaka till det bekymmersfria livet i andra. Det blir ju inte bättre av att mitt nya liv, där jag lagar matlådor och sköter mig, gör att jag blir sötsugen och uttråkad, och går in i någon sorts omedelbar depression där tankar som “nu ska mitt liv vara så här tråkigt och meningslöst för alltid” snurrar tillsammans med besattheten av mat och kalorier. Eller för den delen att mitt dagdrivarliv när man räknar på det inte alls är dyrare i längden eftersom jag äter mindre, och dessutom gick jag ner i vikt då.

Det har gått så långt att jag, bara två dagar in i “mitt nya liv” funderar på att skita i alltihopa. Jag vet ju att det inte finns några quickfixes. Hade jag vetat att det bara handlade om 5 veckor hade jag ätit jord och druckit batterisyra om jag måste, men jag vet att det här är något som måste hålla på i många år för att ge verkliga resultat, och då kommer paniken. Är den höjning i livskvalitet som en nyttigare livsstil kan ge något som verkligen är värt den här enorma uppoffringen? (och nu menar jag inte att byta thaimat mot sallad är en enorm uppoffring utan hela den här tanken på att STYRA UPP sitt liv, jag vill liksom inte vara uppstyrd) Jag kommer aldrig få reda på det om jag inte försöker, men är verkligen mina bästa år värda att slösas bort på att rita kostscheman och diska berg av matlådor, ens OM det funkar?

Jag har ju själv sett svart på vitt vad som krävs för att jag ska må riktigt bra – och det är inte att leva ett liv som är så inrutat att man kan spela schack på det. Jag blir fan galen.

Hur tänker ni kring det här?

hälsa

Vägning vecka 4

Efter att ha lyckats äta helt okej förra veckan, och fått lagat lite matlådor så har jag så sakteliga börjat glida in i lite bättre vanor, och känner mig redo att ta tag i det här projektet igen. Jag har ett bet med en vän som innebär att vi under 5 veckor ska:

  1. Inte dricka någon alkohol alls
  2. Bara äta nyttigt i den mån det är möjligt
  3. Träna styrketräning minst tre gånger i veckan

Jag har valt att köra enligt det autoimmuna protokollet, eller AIP som det kallas. Det är en antiinflammatorisk högfett-kost som baseras på ekologiskt kött, kokosolja, avokado och gröna grönsaker. Det är en diet där man får salta rejält, äta varm mat till frukost och en rätt behöver inte ha mer än tre ingredienser och ta 5 minuter att slänga ihop. Med andra ord passar det mig perfekt!

Att mäta är att veta

Idag åt jag 300 gram kyckling stekt i 2 msk kokosolja tillsammans med 20 gram färsk spenat och en avokado till frukost. Kryddat med salt, timjan, vitlök och lökpulver. Den frukosten behövde jag inte tvinga i mig om man säger så! Anledningen till att jag äter en såpass stor frukost med över 70 gram protein är för att jag vill se om det kan påverka min sömn positivt att försöka kicka igång kortisolet tidigt och sedan äta kolhydraterna på kvällen istället. Jag kommer skriva mer om hur jag resonerar i veckan, men nu blir det invägning! För hur ska jag veta vad resultatet blir om jag inte mäter?

  • Vikt: 89,7,0 kg
  • BMI: 31,4
  • Midjemått: 95,5 cm
  • Midja/höft-kvot: 0,81
  • Kroppsfett: 44,2 %

Samtidigt så är dock kroppens storlek och sammansättning bara en del av det hela. Jag vill också känna att jag sover bättre och har en mer regelbunden sömn, är hungrig på dagen och mätt på kvällen, inte har några blodsockersvängningar, magen är regelbunden och snäll och på sikt också förbättra min tarmflora, insulinkänslighet, leptinkänslighet, kortisolnivå och immunförsvaret. Jag hoppas på att bli av med mina hudproblem som acne och eksem, lindra min pollenallergi och astma, öka mitt näringsupptag och min energi i vardagen och kanske slippa att känna mig konstant halvförkyld hälften av tiden.

Det är mycket att begära på fem veckor, men tanken med vårt bet är att se hur långt man faktiskt kan komma på fem veckor, och sedan utvärdera hur det har fungerat och vilka delar man vill behålla och göra till en mer långsiktig vana. Men jag har aldrig vart så strikt mot mig själv i fem veckor i rad, och jag vet redan nu att min största akilleshäl är att sluta med lightläsken. Får huvudvärk bara av tanken. Men förhoppningsvis kan jag förse kroppen med så mycket näring att den abstinensen går över hyfsat fort. Första veckan kommer att bli värst, utan tvekan.

En ful foodprep

Men utöver min stora frukost har jag ju förberett matlådor, och mitt nya löfte troget om att inte låta mig hindras av att maten är ful så får ni här se veckans fem luncher i all sin bruna prakt:

En fantastiskt smakrik och god gryta gjord på högrev, champinjoner, gul lök, vitlök, persilja, timjan, kokosolja och salt som fått koka ihop i 2 timmar. Egentligen ska det vara ett märgben också som ska koka med, men dit har jag inte riktigt vågat mig än. Eftersom även frukosten blev till matlådor för framtida frukostar så är det nu egentligen bara en fiskrätt som behövs för att göra middagarna och så har jag hela veckans käk fixat. Väldigt smidigt och att jag förbereder och lagar mat på det här viset är helt klart avgörande för om jag ska lyckas med det här projektet eller inte.

Så nu låter jag 2018 börja på allvar, och jag tänkte hålla mig själv ansvarig för att det blir det superåret som jag har förhoppningar om. Jag tänker satsa på mig själv och bygga en social, mental, fysisk, kroppslig, ekonomisk och själslig grund för framtiden, och som jag tidigare konstaterat så är regelbundna och hållbara kostrutiner grunden till allt det här. En läkande diet som är näringstät och energigivande och som skapar förutsättningar för att orka ta tag i de övriga delarna av tillvaron.

Spara

hälsa

Dagens matkasse

Nu har jag bestämt mig. Jag tänker inte låta bristande blogginspiration hindra mig från att äta nyttigt. Så idag var jag på Willys och inhandlade följande matkasse:

  • 1 kg kycklingfilé
  • 4 burkar tonfisk i vatten
  • 1,2 kg högrev med kort datum
  • Ekologiska kidneybönor
  • Brysselkål
  • Gul lök
  • 1 kg champinjoner
  • Ekologisk spenat
  • Massor av bladpersilja
  • Färsk timjan

Hemma har jag redan fläskkarré, kokosolja, avokado, grönkål, vitlök, citron och olivolja. Inför nästa vecka ska jag försöka få tag i bra oliver och kanske en laxsida. Men jag tänker göra mitt absolut bästa för att vara flexibel, och ta det har hemma utan att haka upp mig på små detaljer. Idag har jag faktiskt en välbehövlig ledig dag efter senaste veckornas stress så ska slänga i en maskin tvätt, sätta en skogig högrevsgryta på puttring och ta en lång promenad i solen.

Vad har ni för er idag?

Spara

hälsa

Nu är det slut på vackra matbilder

Först vill jag bara tacka för er input i det tidigare inlägget om min förvirrade matfilosofi. Det är inte lätt att vara en hälsoprofil och samtidigt varken veta ut eller in när det gäller kosten. Det här året har som sagt börjat lite halvt på fel sida, med stress och jobb som hopar sig. Men samtidigt så har en vision om hur jag vill leva i framtiden börjat utkristallisera sig. Jag vill inte leva ett liv där maten tar all fokus, utan ett liv där maten går på autopilot och är en källa till näring och energi för en kropp som sedan i sin tur kan göra exakt vad den vill.

Jag är ingen receptmakare

Jag har alltid haft målet att skapa nyttiga och allsidiga recept till er, ta vackra matbilder och vara en sådan där flashig matprofil som tar bilder uppifrån och stylar med frön och blommor lite nonchalant utslängda över marmorbordet. Men som ni själva kanske märkt så är det extremt sparsamt med recept här, för att inte säga helt obefintligt. Några enstaka har jag lyckats producera under alla mina år som bloggare. Och detta har såklart sin anledning.

Dels är jag av åsikten att mat är lika individuellt som träning. Recept som är nyttiga för alla är lika omöjligt att hitta som ett träningspass som passar alla. Vi måste hela tiden justera och anpassa oss, någon behöver mer protein och någon behöver mer kolhydrater. Vad som är “en portion” är lika godtyckligt som vad som är “en löprunda”.

Min mat är tråkig, ful och oinspirerande

Så nu ger jag upp det här. Jag tänker äta så som JAG finner bäst, och utan krav på att det ska resultera i bra bloggmaterial för er. Ni får helt enkelt finna er i lite mer bilder på ful mat. Jag tänker inte slå knut på mig själv när middagen ska paniklagas för att få till en fin bild. Sen är det ju självklart fritt fram att fråga om receptet på det jag lägger upp, men var beredda på att det inte kommer vara instagramvänlig mat om man säger så.

Så… då var det hindret överkommet. Idag köpte jag en stor bit fläskkarré och en påse avokados på extrapris så får vi se vad som blir av det.  För att lyckas har jag insett att min mat måste sluta inspirera mig till att överäta. Dvs den måste vara ful, tråkig och framförallt enformig. Samma gamla mat i samma gamla matlåda, fullproppat med näring men ingenting som skapar habegär. Jag känner mig såklart otillräckligt som inspiratör och bloggare som gör så här, men jag tänker att ni som verkligen är intresserade av hur det går för mig hellre ser det här är ingenting alls. För jag är liksom trött på att vara tyst här på bloggen och inte skriva någonting. Notera att jag demonstrativt ackompanjerar inlägget med en bild på två kotletter med broccoli stekt i kokosolja. Nothing more, nothing less.

Nu blir det mindre clean och lite mer dirty eating i mitt kök!

hälsa

Min förvirrade matfilosofi

Det här året började inte riktigt som jag tänkt mig, med massor av stress och jobb. Jag har pendlat mellan Uddevalla, Borås, Alingsås och Göteborg och inte haft någon inspiration alls. Jag har dessutom tagit mig en allvarlig funderare på hur jag egentligen vill leva mitt liv. Om några månader så fyller jag 30, och jag är inte där jag vill vara just nu. Mina vanor är inte vanorna hos en framgångsrik och hälsosam företagare. Något måste göras.

Hur jag än vrider och vänder på det så börjar allt med kosten. Den påverkar mitt mående, min träning, min energi på jobbet, min prestation, min blogginspiration och motivation till företaget, den påverkar min ekonomi och mina relationer – ja i stort sett varje aspekt av mitt liv. De perioder då jag äter bra är också de perioder då jag mår bra, presterar bra, orkar umgås med mina nära och orkar träna så som jag vill. Men tiotusenkronorsfrågan kvarstår: vad är egentligen bra mat?

Under åren har jag provat på det mesta. Från att räkna viktväktarpoints, kalorier, olika typer av fastor med vatten, juice eller buljong, Warrior Diet, periodisk fasta, lågkolhydratkost, vegansk kost, strikta regler, fria regler, ett mål om dagen, 8 mål om dagen, As-long-as-it-fits-my-macros och alla möjliga varianter däremellan. Vissa metoder har varit riktigt bra, vissa har varit mindre bra – men den gemensamma nämnaren är att jag hinner inte vara insnöad på en metod i mer än några veckor innan jag hittar en annan metod som verkar mycket bättre. Summan av kardemumman är att jag hoppar hit och dit, och får aldrig in någon form av rutin, och resultatet blir därefter: spretigt och plusminus noll i både vikt och hälsa i stort.

Lax med mangosalsa - recept

Ytterligare en dimension i problemet är att många av metoderna som ligger högst upp på min lista är varandra motsatser. Veganskt och grönsaksbaserat går precis emot ketogensk mat där djurfett är huvudfödan. Instragramhypade clean cating-filosofin går emot den lika instagramhypade fitnessfilosofin med mängder av energidryck, fibersirap och smaksatt kvarg. Ska man fokusera på att mata sina tarmbakterier och vara snäll mot magen, eller ska man käka starka kryddor och svårsmälta proteiner för att elda på förbränningen? Vilket är egentligen bäst för kroppen och hur väljer man?

Ta exempelvis frågan med kosttillskott. Det bästa vore ju självklart om man kunde få allt man behöver via ren, naturlig mat. Problemet är att jordarna utarmats av ensidig och hård odling, och grönsakerna får mogna i mörka transportlådor istället för på fälten, köttdjur föds upp på näringsfattiga gryn istället för gräs, och det hela leder till att maten innehåller mindre näring. Ska man då komplettera med mer mat och riskera att överäta, eller ska man ta kosttillskott som kroppen kanske kan, eller inte kan, ta upp? Ska man ta tillskott som extra protein och BCAA trots att det innehåller sötningsmedel, om det leder till bättre prestation? Eller är det att skjuta sig själv i foten i det långa loppet?

Det känns som att det här inlägget kommer med fler frågor än svar, men ni kan ju se hur frustrerande det är, även för någon som anser sig vara både kunnig och påläst inom kost och näring. Ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan, och hur man ska få de olika pusselbitarna att passa ihop är en jäkla gåta.

Sen står vi ju också inför frågan om man verkligen ska eftersträva perfekt hälsa och optimal diet, eller om man istället ska jaga balansen där man är tillräckligt nitisk för att leva länge och friskt, men ändå tillåter sig själv att sväva ut ibland och “unna sig”. Är ett glas vin okej trots att alkohol är skadligt? Är bönor okej trots att det innehåller kolhydrater? Är en köttbit okej trots att det är animaliskt? Är broccoli okej trots att det innehåller fibrer som kan ge magproblem? Är det okej med en dålig ovana om man har tio bra vanor också, eller kommer den dåliga vanan göra så att man dör för tidigt ändå?

Problemet är att jag vill inte gå på någon himla modediet, utan jag vill hitta ett sätt att äta som fungerar för mig. Jag vill inte stirra mig blind på vad olika dieter lovar, utan jag vill ju veta vad JAG har för problem och hitta sätt att lösa dem. Jag har inga problem med att utesluta socker ur mitt liv, men jag har problem med andra saker som jag tycker om och som ibland ingår, och ibland inte ingår, i de riktlinjer som jag kommer över. Jag vill lösa mina hormonella obalanser, hitta en vikt som jag trivs med både fysiskt och psykiskt, och ett hållbart sätt att äta som jag kan stå för i alla situationer utan att behöva räkna varenda gram och kalori. Men frågan är hur gör man?

Följer du någon specifik kostfilosofi? Dela gärna med dig i en kommentar!

 

vardag

Årskrönika 2017

Vid den här tiden förra året satt jag med en klump i magen och undrade hur 2017 skulle bli. Jag hade redan fått brev om att vi var tvungna att flytta ur vår studentlägenhet inom ett par månader, jag hade jobb på 40% jag inte kunde leva på, mitt dåvarande förhållande knakade i fogarna och jag hade en outhärdlig stressklåda över hela kroppen. Jag var utsiktslös och aningslös om vilket omvälvande år 2017 skulle bli.

Certifierad löpcoach Urban Tribes

Nu när jag ser tillbaka så är det med viss förundran. Så mycket som har har hänt, trots att det känts som om jag aldrig kommer någon vart. Men mitt förhållande tog slut, lägenheten var tvungen att lämnas. Jag åt och grät mig igenom förra vintern, med när våren och min 29e födelsedag kom var jag redo för mitt nya liv. Vågade ta steget och huxflux investera i en utbildning till löpcoach för löpargrupper. Vilket lyckokast det var! I maj startade jag min första löpargrupp och det har bara gått uppåt sedan dess.

Efter ett minst sagt lyckat Göteborgsvarv fick jag tag i en lägenhet, och spenderade en av mina absolut bästa somrar någonsin i Masthugget, ett stenkast från mina bästa vänner. Jag hade mitt livs första betalda semester, spenderade varje solig dag i Azaleadalen eller på frisbeegolfbanan, på Tjörn eller på en weekendresa i skogen någonstans. Senare på sommaren fick jag heltidskontrakt på jobbet och kunde äntligen andas ut från den ekonomiska stressen som legat över mig som ett tungt åskmoln.

I augusti flyttade jag in i min lilla vind, ett förstahandskontrakt med minst sagt överkomlig hyra precis på gränsen till Skatås. Jag har jobbat röven av mig hela hösten, fortsatt kämpa på med mina löpargrupper genom regnrusket, och samtidigt lyckats hålla liv i och fördjupa relationen med mina vänner. Nu när jag tänker efter har jag verkligen haft ett riktigt superår, trots alla motgångar. Jag har verkligen visat att jag är kapabel att gå från ensam, hemlös, känsloätare och nästintill arbetslös till att ha fast bostad, en trygg heltidsanställning, ett blomstrande företag och gå ner 10 kilo bara på att byta ut tröstätande mot umgänge med mina vänner och familj.

Det enda smolket i bägaren är att träningen och framförallt bloggen har kommit lite på efterkälken. De finns fortfarande där i bakgrunden. Jag är en tränande människa, jag kör mina pass ändå, och då och då kommer det ju ett blogginlägg eller en instagrampost. Med det har inte varit på den nivån och med den strukturen som jag skulle önska. Och det ska blir den största förändringen inför 2018 – och om det är mitt största problem nu så känns det ändå som om 2018 kommer att bli helt fantastiskt, tror ni inte det?

Hur var ditt 2017?