mental hälsa

Usch vad jag mår dåligt

Hambugaren jag bjöds på i helgen när min lillebror fyllde år.

Jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag har totalt tappat blogglusten, jag har försvunnit från sociala medier, jag har ingen aptit och när jag väl äter så är det skräp, jag har inte sprungit på en vecka, jag tvivlar på min livssituation och min livsval, jag har konstant huvudvärk, hatar mitt jobb och ingenting känns kul. Jag vill bara bort från allt och sitta ensam i ett mörkt rum och tänka på hur mycket bättre livet vore om allt vore annorlunda. Den rationella delen av min hjärna vet att jag egentligen älskar båda mina jobb, min partner och mitt liv. Att jag har det riktigt bra egentligen, bättre än jag haft det på många år. Men jag vet inte varför jag bara totalt saknar energi att uppskatta det. Igår kollade jag på en film och jag var så trött att jag inte ens orkade sitta upp, utan låg på skrivbordet med huvudet.

Jag misstänker efterdyningarna av förkylningen och näringsbrist i kombination med en extra elak PMS. Min hjärna kan ju fortfarande tänka liksom, men när jag ska sträcka mig efter D-vitaminburken så tar känslorna över och “det är ingen idé”. Allt är bara grått och trist ändå, vad behöver jag vitaminer för? Så på något sätt har jag blivit handlingsförlamad, och jag längtar efter våren. OJ vad jag längtar efter våren. Så fort solen tittar fram och vitsipporna spricker upp så blir jag alltid på gott humör. Det gäller att försöka stå ut tills dess, och med det här inlägget gör jag ett försök att bryta trenden. Bloggen kan jag ju hålla igång även om jag mår skit. Det är faktiskt tillåtet att skriva om skit också.

Har ni några uppmuntringstips för när man känner sig deppig och allt känns trist?

You Might Also Like...

24 Comments

  • Reply
    Mia
    February 20, 2017 at 10:02 am

    Det må låta som en klysha och kan vara svårt att ta sig för när man mår dåligt – men frisk luft! Istället för ditt mörka rum – gå ut och gå eller sätt dig på en bänk i tystnad. Skit i löpningen. Se det inte som träning. Andas bara <3 KRAM!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 10:11 am

      Ja jag vet ju att naturen gör under för måendet. Synd att det är typ halvstorm ute 😛

  • Reply
    Sandra
    February 20, 2017 at 10:34 am

    Man kan sätta händerna i fickorna och lunka/strosa runt på Naturhistoriska eller konstmuseet? 🙂 Att göra någonting, fast ändå inte göra något… Må deppigt framför konstverk, och tillåt dig att göra det tills det förhoppningsvis vänder av sig själv. Kram!!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 10:44 am

      Ja det låter ganska fridfullt faktiskt 🙂

  • Reply
    Mia Fernando
    February 20, 2017 at 10:36 am

    Jag har svårt att läsa av hur dåligt du faktiskt mår, men jag tänker: samtalskontakt? Att ha någon som hjälper en att rådda lite i tankarna är ju guld värt! Och en del av det du skriver får mig att tänka direkt på depression. Det kanske inte alls är så, men jag brukar resonera att det är bättre att söka hjälp hellre än gång för mycket än en gång för lite. Oavsett, ta dig själv på allvar och tänk att dina tankar/reaktioner oftast är adekvata signaler om något, kanske bara svårt att hitta exakt vad.Heja dig!!

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 10:45 am

      Men vart får man tag i en sådan ens? Jag vägrar ringa vårdcentralen, det blir bara ytterligare ett stressmoment att försöka gå upp i tid för att ringa om en akuttid och sen betala 100 spänn för att få höra att jag ska borde stressa mindre.

      • Reply
        Josefine
        February 20, 2017 at 12:10 pm

        Liksom ovanstående blir jag också lite bekymrad för ditt mående. Du har beskrivit stressymtom under en tid här på bloggen till och från (kliande utslag t.ex.) och du verkar vara så ambitiös så blir orolig för att du kan drabbas av utmattningsdepression..
        I alla fall – efter en telefonkontakt med sjuksköterska på VC brukar en bedömning ske om du ska träffa läkare eller t.ex. kurator. Att prata med en kurator är inte att bli pratad till utan någon som lyssnar på dig och hur du har det och kanske resonerar ni tillsammans om det finns något som går att förändra. Det kommer ni i sådana fall överens om tillsammans. Det är inte någon som kommer att säga åt dig vad du ska göra. Ville bara förtydliga det, det finns säkert många inom vården som bara säger åt andra vad de ska göra (dvs människor som inte förstår bättre :-)). Men en samtalskontakt är som Mia Fernando skriver ett stöd för dig.
        Jag hoppas det bara är en tillfällig nedstämdhet och att det går över när tulpanerna börjar blomma och ljuset kommer åter. Men om inte så hoppas jag att du söker hjälp, för hjälpen finns att få!

        • Reply
          Emma Hällbacka
          February 20, 2017 at 12:25 pm

          Tack för din omtanke 🙂 Ja jag hoppas ju att det ska bli bättre när våren kommer, men jag kan ju inte leva såhär bara för att det är vinter liksom. Får se hur jag gör.

      • Reply
        Clara A
        February 20, 2017 at 7:22 pm

        Hey, om du inte känner att det är akut samma dag du måste ha tid behöver du inte alls ringa kl 08. Då går det att ringa valfri tid de har öppet. Vissa vårdcentraler bokar dig direkt till kurator eller psykolog. Eller till en läkare om några dagar/möjligen veckor… Oavsett, hoppas du hittar vad som funkar för dig!

        • Reply
          Emma Hällbacka
          February 20, 2017 at 9:55 pm

          De som jag vart listad på tar bara emot akutbesök tydligen. Tiderna är uppbokade i flera månader… the perks av att leva i en stad med för mycket folk och för få vårdcentraler… 🙁

  • Reply
    Helene
    February 20, 2017 at 11:14 am

    Kan du inte skaffa dig en livstils coach? Jag känner jätteväl igen mig själv i det som du skriver, men jag fick möjligheten att söka upp en coach som hjälpte mig att vända lite på tankarna, inte sitta och älta , utan få hjälp med att vända lite på allt, att känna efter om det finns något i vardagen som är riktigt svart och om något faktiskt är roligt. Att få hjälp med att se till vilken träning som kan komma in som en kul grej bara för att få ett ombyte i vardagen. Mig hjälpte det enormt, fick lite läxor av henne när det gällde kost, tankar och träning, och det gjorde att jag fick liksom ett roligt mål att sträva lite mot. Och att man fick bekräftelse och faktiskt beröm för att man försökte. Ibland kommer man ju in i ett ekorrhjul, och det är då lätt att bara slå på sig själv och tänka negativa tankar.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 11:21 am

      Tack för tipset! Får se i framtiden om ekonomin tillåter det.

  • Reply
    Kajsa
    February 20, 2017 at 11:22 am

    Fy va tråkigt att känna så! Lider med dig! Men försök tänka att våren är på ingång! varje dag blir det lite lite ljusare. Ett tips är att köpa tulpaner i en vårig färg – får mig alltid på bra humör!
    Om jag har extrem PMS brukar jag ofta tänka att det är just PMS och att jag är oresonlig och att om några dagar är det ofta bättre.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 12:24 pm

      Ja jag försöker liksom leva med känslan och tänka att den går över om några dagar när hormonerna lugnar sig. Har tittat på tulpanerna i affären och tänkt att det är ingen idé att köpa fina blommor för jag har ett fult bord, haha. Vilka idéer man får..

  • Reply
    Rebecca
    February 20, 2017 at 12:52 pm

    Kanske inget uppmuntringstips, men kan vara värt att börja knapra lite extra magnesium. Jag har gått i terapi i några månader nu utan att vi riktigt kunnat hitta vad som ger mig ångest. Visar sig att det kanske kan vara magnesiumbrist! Testa maxdosen i en månad och se ifall det hjälper kanske.

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 1:00 pm

      Tack för tipset! Har bara svaga magnesiumtabletter hemma, men dom börjar ta slut så får nog köpa lite starkare då.

  • Reply
    Träningsblogga - Ida
    February 20, 2017 at 1:36 pm

    Lider med dig och känner igen mig, har perioder då jag mår riktigt dåligt och tvivlar på allt.
    Hoppas att det vänder för dig snart!! <3

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 2:42 pm

      Skönt att man inte är ensam iaf, även om det suger att folk känner så här 🙁

  • Reply
    hopihopi
    February 20, 2017 at 2:02 pm

    För mig brukar det hjälpa att se en snyftfilm (titanic funkar alltid) och “gråta av mig”. Det är som om spänningen i kroppen släpper eller lindras av att gråta. Och då gråta över något som inte är på riktigt.

    Fast nu läste jag lite noggrannare igenom ditt inlägg och såg att du inte orkade kolla på film. Då är kanske inte titanic att rekommendera…

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 2:42 pm

      Jo jag får nog ta och se en riktig gråtfilm ikväll efter jobbet. Varenda liten tår ska ut!

  • Reply
    Dorotea Pettersson
    February 20, 2017 at 3:16 pm

    Usch vad tråkigt att läsa. Det låter som du har en rejäl svacka men du vet egentligen att du snart är igång igen och glad som vanligt men det hjälper förstås inte just nu. Som flera säger så är det bra med samtal. Med en coach eller på vårdcentral men jag förstår också det du skrev som svar ovan.

    Kanske behöver du göra en djupdykning i ditt liv för att reda ut vad som klämmer. Inte bakåt till barndomen utan i nuet.

    Säg till om du behöver hjälp <3

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 9:53 pm

      Ja egentligen tror jag att jag bara ska käka mina vitaminer och vänta ut PMS:en och se hur mycket som är kvar när det försvunnit. Jag kanske inte är så deppig som jag tror haha 😉

  • Reply
    Mari
    February 20, 2017 at 7:06 pm

    Men vännen då! Skickar iväg en STOR kram till dig. <3

    • Reply
      Emma Hällbacka
      February 20, 2017 at 9:53 pm

      Tack! Den behövs idag kan jag säga.

    Leave a Reply