hälsa

Vanorna, ovanorna och hjärnan

Jag fortsätter att kämpa vidare kring det här med vanor, rutiner och stress. Det är uppenbarligen inte bra att helt sakna rutiner, för då hamnar man i paniksituationer. Om då något går fel så står man helt utan marginaler, och stresspåslaget blir enormt. Igår när min dator höll på att lägga av för femitoelfte gången gick jag och la mig kl 22 men kunde inte somna förrän 01.30. Låg och vred mig och tänkte på morgondagen. Sedan försov jag mig en timma bara för det också, och fick ännu mindre gjort än jag hade tänkt, hann inte laga lunch och det blev en flodvågseffekt på hela dagens sysslor.

Det finns ju så himla mycket jag vill göra att om jag skulle klämma in allt under en vecka skulle jag träna 20 timmar, jobba 60 timmar och hänga med vänner resten av tiden. Jag MÅSTE helt enkelt bli bättre på att planera och framförallt prioritera. Jag får rysningar av bara ordet rutiner, men jag inser ju samtidigt att jag har skapat mina egna rutiner. Att konstant missa spårvagnen är också en rutin. Att hoppa över matlådan och köpa färdigmat är också en rutin. Hjärnan klarar inte att vara så spontan som jag försöker inbilla mig att jag vill vara, utan den skapar sina egna små kopplingar som den följer på uatopilot.

Dom här spontana rutinerna är dock tyvärr oftast ovanor, och ju djupare de sitter desto motvilligare är hjärnan att lära om. Och det är när jag försöker byta ut en ovana mot en vana som den protesterar och jag får ångest. Det tar helt enkelt tid att lära in en ny vana, men när den väl sitter kommer livet vara minst lika bra, om inte bättre, som det var innan. Vanan att ta en tidigare spårvagn för att hinna köpa färdigmat på Willys innan jobbet är inte på något sätt en enklare vana att upprätthålla än att laga matlådor två gånger i veckan och ta med. Det är bara en annan vana. Min hjärna måste fatta detta och sluta hetsa upp sig över ingenting.

Har du någon ovana du försöker byta ut?

You Might Also Like...

No Comments

Leave a Reply