lifestyle

Varför kan jag inte få vara 25 om jag vill?

Foto: Sebastian Thorsson

 

Livet har verkligen gått upp och ner den här hösten. I ena sekunden vet jag exakt vad jag vill göra med mitt liv, och i nästa stund kastas jag mellan hopp och förtvivlan i framtidsångest. Jag har vart så himla inställd på att få min lägenhet och kunna landa lite, men nu har jag redan börjat oroa mig för hur nästa steg ska se ut.

Jag lyssnade på P3 dokumentär om hivmannen häromdagen och han bytte ju identitet hur många gånger som helst. Jag funderade på vad jag skulle göra om jag fick börja om och skriva om min identitet efter eget tycke. Jag insåg att om folk hade trott att jag var 25 istället så hade jag plötsligt köpt mig själv 5 extra år, vilket är helt absurt för jag kommer ju leva lika länge oavsett vad papprena säger. Men de där 5 åren innan 30 är så viktiga, och jag skulle gärna göra om dem om jag kunde, fast kanske lite annorlunda.

Om något så ledde det här till insikten om att åldern verkligen bara är en siffra, för jag känner mig inte gammal biologiskt sett, och jag får fortfarande visa leg på apoteket. Hade världen trott att jag var fem år yngre hade jag vart mycket lugnare i själen. Det känns som samhällets krav på en 30-åring är så mycket större än på en 25-åring. Jag har ju precis blivit vuxen och jag måste redan fundera på svåra saker som familj, köpa hus och pensionsspara, och jag känner mig inte alls förberedd.

Men om det bara är åldern i passet som avgör vilka krav jag har på mig själv, och jag själv lika gärna kan vänta 5 eller 10 år med allt det där, varför kan jag inte bara göra det då? Vad är det för fel med att skaffa barn när man är 40, om man inte är redo när man är 35? Vad är det egentligen för fel med att jobba till man är 75 om kroppen och hjärnan tillåter? Varför kan man inte bara intala omgivningen om att man är yngre än pappret, om man har kapacitet att bevisa det IRL? Kan jag inte bara få låtsas att jag är 25 och bli gammal på mina egna villkor? Eller blir man någonsin redo?

You Might Also Like...

2 Comments

  • Reply
    Sandra
    November 9, 2018 at 14:47

    Fast det kommer aldrig handla om “folk” och världen runt omkring – allt kommer bara handla om dig. Jag tror att det är en del av meningen med livet, att man ska skala bort och skita i allt som inte ligger “i ens linje”. Äg dig själv så som du känner dig; låt dig vara 25 och agera som du vill! Det är ingen som styr dig.
    Jag tänker att de som skaffar barn senare i livet ändå har fått leva livet innan dess och vill ägna sig åt barnet/barnen kommande år. Vi som skaffar barn tidigt kan få lägga in friheten senare istället.

  • Reply
    Ingrid
    November 11, 2018 at 10:47

    Det här är bara bullshit för att vara ärligt. Den enda som säger hur du ska leva är dig själv och ingen annan. Folk bryr sig inte om vad du gör eller inte gör, dem är för upptagna i att titta på sig själva. Lev den liv som du vill. Är själv 32, singel, inga barn, hyreslängenhet, bra betalt jobb. Jag har aldrig tänkt på hur andra vill att jag ska leva eller om jag borde ha gjort x, y eller z bara för att jag är xx år gammal.

  • Leave a Reply

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.